Autumn's Child
Zenith

Michael Erlandsson tycks vara antingen väldigt upptagen och hårt jobbande, eller så lägger han inte speciellt mycket vikt vid att göra sina album perfekta. Det är redan tredje albumet för Autumn’s Child, på bara tre år. Hur många band håller ett sådant tempo? Men det är onekligen ett snyggt skivomslag som dock tycks komma enbart på CD om jag ska tro vad det står i pressinformationen. Det är dock musiken och inte omslaget som ska tittas närmast på, och musikaliskt har Erlandsson varit bra men aldrig imponerat, blir det tredje gången gillt?

Nja, det börjar förskräckligt med Emergency som är ett rent uselt spår. Sedan lyfter det dock och det finns en hel del tilltalande spår på detta album. Ett album som förstås hamnar inom AOR-facket som de tidigare albumen, och jämfört med dessa föregångare kan jag inte direkt påstå att Zenith är något lyft. Man får ju hoppas att det inte är zenit på karriären för Erlandsson, men den kanske passerades för länge sedan. Annars kan jag konstatera att Erlandsson sjunger rätt bra, det gör han ofta, han är en sångare av god klass. Jag kan också konstatera att det är en ganska typisk produktion för genren, inget som sticker ut där och detsamma gäller egentligen låtinnehållet där en oväntat stor portion av låtmaterialet känns som rena stölder, tur då att låtarna är bra så att man stör sig mindre på det skamlösa stjälandet.

Det är ett solitt och bra album, medryckande och med allt som AOR ska innehålla, klämkäcka och sliskiga refränger, snygga ballader och snygga gitarrer. Vi får vad vi kan förvänta oss, varken mer eller mindre och det går ganska snabbt innan man tröttnar och känner att nog hade det väl varit roligt om Erlandsson kanske tagit lite mer tid på sig och skrivit något själv istället för att stjäla från andra. Det är inte speciellt imponerande ur det kreativa perspektivet och knappast ett album som kommer att göra något större avtryck. Gillar du AOR kan det nog vara på sin plats att ta en närmare titt på detta album, är du mer perifert intresserad kan du både ha och mista detta album – det är bra men inget speciellt.

HHHHHHH