Transport League
Kaiserschnitt

Det blir kejsarsnitt när transportligan är tillbaka med ett nytt album, det brutalt fula omslaget är det första som slår mig. Det tycks som att de inte bryr sig om den aspekten för det är samma sak med deras tidigare alster. Och det tycks inte som att de direkt tar sig framåt stilistiskt heller då de brukar göra ungefär samma sak varje gång, åtminstone då jag skrivit om deras musik.

Man kan väl egentligen klippa och klistra beskrivningar från tidigare recensioner om man vill, det är inte några överraskande moment som bjuds här. Visst är det svängigt, tungt, modernt och så vidare. Lite nostalgi, boogie, rivig sång och sådär får vi. Ingen större variation, inga överraskningar – det är ganska mycket vad vi kan förvänta oss från kvartetten. Speltiden håller de åtminstone sansad, det är ju alltid något även om variationen hade kunnat vara bättre.

Är det bra? Om man gillar bandets tidigare alster kommer man säkert gilla även detta. Det är bättre än senast jag skrev om dem, mer tilltalande låtar, skönare gung och så vidare – men så värst speciellt är det knappast. Jag tycker inte att de imponerar, de följer sin stig och vågar inte ta ut svängarna. Ännu ett pålitligt band som ger ungefär vad man kan förvänta sig, vilket också kan omskrivas till ett ganska tråkigt band.

Kaiserschnitt är ett solitt album, ett bra album till och med. Det är väl knappast speciellt och inga låtar sticker väl ut nämnvärt och det tycker jag väl kan sägas vara lite synd med tanke på att detta band nog skulle kunna vara betydligt mer intressant om de inte vore så stelbenta och tråkiga sett från ett kreativt perspektiv. Jag tycker nog att man ska våga lite mer, våga sticka ut och våga riskera att misslyckas. Kaiserschnitt är ett trevligt men också ett fegt album.

HHHHHHH