Band:
Mike Mills - vocals, guitars
Lach Barclay - guitars
Amy Campbell - bass
Ricky Evensand - drums
Discography:
To Hide Her (2011)
What Kind of Creature Am I? (2014)
Good (2017)
I Like It! (2020)
Guests:
Gareth Hogan - keys on track 2
Talia Browne - Percussion on track 4
Info:
Recorded at "I Don't Feel Comfortable Calling it a Studio" Studios
Art concept and design by Andrew Saltmarsh
Released 2021-11-26
Reviewed 2021-10-30
Links:
bandcamp
bird's robe records
Musikaliskt spänner det över ganska vida musikaliska spektrum från det enkelt punkiga, till rivig hårdrock/metal och en massa däremellan. Progressivt kan det nog beskrivas som, och inte för att de kvalar in i samma fack som andra progressiva band utan för att det är ett progressivt album rent stilistiskt. Det är snyggt producerat, Mills sjunger som han alltid gör väldigt bra och varierat, det är sansat sett till speltid dessutom. Ett album med djup som samtidigt är lätt att ta till sig och att tycka om, som borde gå hem hos en ganska bred publik – frågan är väl bara om det får chansen att synas tillräckligt brett för att göra det.
Riktigt bra album med många riktigt vassa låtar, det är kanske främst hit-låtarna som lyfter detta album men helheten är också snyggt och väl utarbetad. Jag gillar många av låtarna på detta album skarpt, såsom Everybody Knows Amy som är åttonde spåret, ett spår som hyllar bandets ursprungliga live-bassist som var väldigt populär både i bandet och bland deras fans. Hon flyttade dock utomlands så de fick hitta en annan bassist men alla kan nu känna till Amy eftersom de gjort en så snygg låt om henne. Fireside som är näst sista låten kanske är min favorit, men också titelspåret är väl värt att nämnas som en riktigt snygg rocklåt med bra driv och energi. Det finns mycket att tycka om på detta album som jag verkligen gillar.
Det är väl värt att kika närmare på detta album, jag skulle säga att chansen är ganska stor att du gillar den, kanske att de hade kunnat skippa avslutande spåret men att det inte är lika bra som resten av albumet kan jag ha överseende med. Det är bra och det är väldigt positivt att Toehider vågar göra något som känns fräscht och intressant, att de vågar bland och ge som de vill mellan genrerna. Det blir mer spännande om man låter bli att begränsa sig, jag tycker inte att ni ska missa detta fina album nu när ni fått en ny chans att höra det.
HHHHHHH