Taumel
There is no time to run away from here

Taumel är Sven och Jakob, de har känt varandra länge och nu har de skapat Taumel som är någon form av mörk jazz, eller doom jazz som de kallar sig. Kul titel, där låtarna på albumet sedan kan sättas ihop till just titeln – det är ju lite fantasifullt. Albumet ser kul ut dessutom, men är det något att ha?

Musikaliskt är det instrumentalt, relativt komplext med piano, gitarr, flugelhorn och trummor – ganska varierat. Jazzmusik av det mörkare slaget är vad det handlar om, relativt fantasifullt tycker jag väl att det är. Det är dock inte speciellt mycket fart i låtarna och albumet tuggar på ganska långsamt från inledning till avslut och man måste lyssna fokuserat för att se nyanser i låtarna, att bara slölyssna gör mest att det känns ganska segt och innehållslöst.

Lite mer fart efterlyses, jag saknar dynamik, det är mycket atmosfär men lite drama kanske man skulle kunna säga och nog hade det varit roligt om bandet faktiskt vågade vara lite mer galna, lite mer dynamiska. Jag hade den här i bilen ett tag och kände mig hela tiden tvungen att plugga in iPoden för att inte somna, riskfyllt album att lyssna på när man kör tycker jag.

Visst finns det en del kul inslag, jag gillar idén med doom jazz, hur spännande låter inte det? Men det är i teorin, om doom jazz är som detta låter det inte speciellt spännande. Jag kan konstatera att duon har en del flotta och fräscha idéer men att det kanske ändå är bäst att ta chansen att springa från deras musik innan det är försent. Nej!

HHHHHHH