Karakorum
Fables and Fairytales

Fabler och sagor är vad bandet Karakorum har att erbjuda när de kommer med sitt andra album, ett album med en mysko sköldpadda på omslaget. Tre spår erbjuds och det är långa spår, därav är det ett album trots så få spår. Speltiden är faktiskt över 45 minuter och inspirationen känns hämtad från förr, Zappa känns som en stark inspirationskälla.

Progressiv rock, krautrock kallas det i pressmaterialet, det är ingen oäven beskrivning. Det är äventyrligt, komplext, med snygga melodier ges albumet en känsla av äventyr och sagovärldar. Ganska varierat, hyfsad sång och bra produktion – det finns en hel del positiva inslag på detta album och jag kan tänka mig att den som uppskattar Zappas kreationer kommer att uppskatta detta album. Det är ett album med många nyanser och ganska stort djup – men även om de på något sätt är kreativt så är det svårt att se att de kommer med något vi inte hört förr.

Det är ett ganska kul album, bra låtar och bra variation men det fångar mig inte riktigt. Jag gillar det men det är inte ett album som känns starkt tilldragande, men visst fungerar det. Äventyrligheten är positiv men samtidigt känns det lite artificiell och kopierad och jag saknar något riktigt vasst, samtidigt är det mer positivt att man fantasifattigt kopierar progressiva grejer än att kopiera AOR, Dödsmetall eller något sådant. Så om man gillar progressivt är det väldigt rimligt att tro att man kommer att uppskatta detta album.

Ganska kul är kanske skäl nog att kolla upp om man tillhör rätt målgrupp, jag hade nog köpt en LP om jag varit lite mer välbeställd men jag kan ju alltid behålla CD-skivan jag fick. Därmed har jag fabulerat tillräckligt om detta trevliga och välgjorda album som lär passa både sköldpaddor och progrockfans.

HHHHHHH