Suidakra
Wolfbite

Arkadius och hans keltiska metallare i Suidakra är tillbaka med ett nytt album, det beskrivs som Suidakra 2.0 och 1000 procent Suidakra. Frågeställningen om ett band som har 25 års historia och tretton album bakom sig faktiskt kan komma med något oväntat, eller återuppfinna sig själv, kommer också. Jag skulle väl säga att 25 år och 13 album inte överdrivet skulle begränsa möjligheten att överraska, men det beror ju på hur långt man är villig att vandra på sitt musikaliska äventyr – utan begränsningar skulle man kunna överraska betydligt längre än så. Denna gång kanske inte Suidakra återuppfinner sig själv men de knyter ihop sin karriär och adderar lite nytt på ett sätt som andas fräschhet, enligt pressmaterialet.

Byggt på samma mall som tidigare album skulle man nog kunna säga, celtic metal som man säger på brittiska, men med lite mer utsvävande och dynamisk ljudbild än många av de tidigare albumen. Det känns igen som Suidakra för den som känner till bandet, sången varieras i klarsång, i vrål och så vidare, melodiöst och dödsmetalliskt med folkmusikaliska inslag. Egentligen inga större överraskningar, men relativt fräsch ljudbild trots allt. Snygg och modern produktion, ganska stor variation och dessutom sansat när det kommer till speltiden. Fans kommer att känna igen sig, svårt att se att de skulle bli besvikna då bandet håller fast vid sin ljudbild även om de känns fräschare nu än exempelvis vid debuten som återsläpptes förra året.

Cynikern kanske dissar att bandet inte direkt kommer med några stora överraskningar, det känns ytterst välbekant, men det är svårt att överse med att detta album nog kan vara det bäst sammansatta albumet de gjort hittills. Jag tycker att det är riktigt bra, så många bra låtar där man kan ta inledningen och Resurgence som två exempel på hur bra det kan låta när Suidakra träffar rätt. Och träffar rätt tycker jag att de gör genom hela albumet och man måste leta rejält för att hitta någonting att klaga på, att de håller sig inom sitt eget fack är nog både önskat och acceptabelt även om det kanske innebär att de begränsar chansen att överraska. Men vem behöver överraskas när man får ett så här snyggt album?

Det är ett självklart val för den som redan är frälst, Suidakra-fans ska inte missa denna. Inte heller den som gillar folkmusikinspirerad extremmetall, eller bara melodöds bör missa denna höjdare, jag tror faktiskt att det är ett album som kan gå hem riktigt väl hos många musikfans. Det är ett riktigt bra album och ska man ge sig in i Suidakras värld så är detta vargbett betydligt mer intressant än lupinessenser och annat.

HHHHHHH