Sectlinefor
Kissing Strangers During An Outbreak

Det är nog inte alltför smart att göra som titeln säger på det senaste albumet från duon Sectlinefor. Faktum är att jag inte tror att man ska något detta band framför på allvar, kanske inte ens deras musik. Det är tredje albumet för ett band som påstås vara icke-klassificerbart, ändå har pressmaterialet benämnt det som alternative metal och listat fem liknande band. Men på ett sätt har de väl ändå rätt, du kan ju likna saker utan att riktigt passa in i samma kategori och det stämmer att det inte ofta dyker upp album som struntar lika mycket i konventioner och föraktar gränser som detta.

Att det är relativt unikt tror jag många av oss kan skriva under på, det tar elements från överallt, rap, pop, rock, metal, prog, och en massa annat. Texterna är tramsiga, vissa skulle nog tillskriva dem humor men jag är inte lika säker. Ljudbilden är svårdefinierad, om den är bra har nog mer att göra med vad man tycker om bandets stil än om den faktiskt är bra. Sångaren är kass, så mycket kan jag säga men det kanske inte spelar någon roll och det kan ju vara medvetet. Är det färg eller monokromt? Det är frågan och svaret är också där flytande, det beror på hur du ser på saken.

Jag ser det nog som ett mörker i gråskala eller kanske nyanser av brunt, jag vill gilla det då det bryter med det vanliga och vågar vara annorlunda. På det sättet är det ändå mer tilltalande än väldigt mycket jag skriver om, men det ska ju vara bra också, man kan ju inte bara bryta ny mark eller komma med nya idéer eftersom musik handlar ju också om att man ska kunna lyssna på det. Där är balansgången förstås svår och jag tycker nog att bandet faller pladask med fejset före nästan omedelbart, det är faktiskt skitdåligt. Men det är också bra och spännande, det är kul att de vågar strunta i konventionerna och om det finns något som behövs är det just dem som vågar misslyckas – ett totalfiasko som detta är ändå alltid roligare än ytterligare en Bullet- eller Bonafide-skiva, eller annat generiskt band oavsett hur väl de lyckas träffa formatmallen.

Ska man lyssna på Kissing Strangers During an Outbreak? Det är ett riktigt dåligt album men jag tycker ändå att man kan lyssna en gång eller två eftersom det är kul med fräschare idéer och det ska premieras även om resultatet är värdelöst. För ett unikt och värdelöst album är ändå tusen gånger bättre för musikbranschen än ytterligare ett generiskt, platt och intetsägande album. Det må vara skräp men ändå all respekt till Sectlinefor, jag hoppas att de fortsätter att strunta i konventioner och göra vad fan de vill – kanske gör det något bra någon gång också och då ska jag hylla dem ordentligt.

HHHHHHH