Sator
Basement Noise

Label: WIld Kingdom/Sound Pollution
Tre liknande band: Nemas/Aerosmith/The Rolling Stones

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
01. So Dressed Up
02. Angelina And Sister Ray
03. Escape From Pigvalley Beach
04. The Ghost Of My Control
05. Goodbye Joey
06. This Ain't The Way Home
07. Water On A Drowning Man
08. At The End Of Time
09. You Ain't Nothing To Me
10. You're Out Of My Hands
11. Things You Don't
12. No!
13. You Walk Alone


Band:
Hans Gafvert - Keyboards and backing vocals
Heikki Kiviaho - Bass and backing vocals
Chips Kiesbye - Lead vocals and guitars
Kent Norberg - Lead vocals and guitars
Mikael Solen - Drums and backing vocals


Discography:
Wanna Start A Fire! (1986 som Sator Codex)
Slammer! (1988)
Stock Rocker Nuts (1990)
Headquake (1992)
Barbie-Q-Killers vol. 1 (1994)
Stereo (1995)
Musical Differences (1998)
Basement Noise (2006)

Under the Radar (2011)


Guests:
Henryk Lipp - Additional keyboards and percussion
Ola Solving - Backing vocals and stomping


Info:

Released 2021-06-11
Reviewed 2021-06-05

Links:
sator.se

wild kingdom



read in english

Sator är ju ett ganska välbekant band, deras Basement Noise sägs innehålla vissa av deras mer välbekanta hits. Det är en återutgåva, nu på vinyl. Albumet släpptes första gången 2006, nu kommer det alltså på nytt. Omslaget är ju inte kul, kanske skulle de ha omarbetat det till något snyggare för vinyl. Men det är ju musiken som spelar roll, och jag har aldrig riktigt lyssnat på Sator så vad kan jag säga om detta album?

Enkel hårdrock, kanske lite punkigt sådär - garagerock tror jag ganska bra ramar in det hela. Det är rakt på sak, inga direkta omsvängningar. Tydliga refränger, viss attityd, ganska enkel produktion, lite källare eller replokalskänsla kanske. Det går rakt på sak utan att krångla till det, ett band med ganska rak, enkel och levande känsla i sin musikaliska framtoning. Rockmusik av denna karaktär brukar inte bjuda på speciellt stor variation och det gäller även detta album, men speltiden är sansad så det kanske spelar mindre roll. Vad jag kan konstatera är att album känns lite trött, inte så mycket fart, energi eller fantasi kan jag konstatera när jag spelar mig genom albumet.

Det finns några bra låtar men helheten imponerar inte tycker jag, ordinärt eller trött är min känsla. Samtidigt kanske det mest ska ses som något för de redan frälsta när det är ett gammalt album som kommer på vinyl för första gången. Och som sådant kanske det fungerar riktigt bra, men för mig som potentiellt ny lyssnare fungerar det inte alls lika bra och jag väljer att roa mig med annan musik snarare än att spendera mer tid på detta album.

Du får ungefär vad du kan förvänta dig, åtminstone tyckte väl jag det även om jag hoppats på lite mer fart och energi och kanske även lite mer fantasi. Ett hyfsat album varken mer eller mindre, var det verkligen värt att återutge? Frågan är om någon annan än fansen tycker det.

HHHHHHH