Persuader
Necromancy

Label: Frontiers Music
Tre liknande band: Blind Guardian/Savage Circus/Iron Savior

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
01. The Curse Unbound
02. Scars
03. Raise The Dead
04. Reign Of Darkness
05. Hells Command
06. Gateways
07. The Infernal Fires


Band:
Efraim Juntunen - Drums
Jens Carlsson - Vocals
Emil Norberg - Guitars, Bass
Fredrik Mannberg - Guitars


Discography:
The Hunter (2000)
Evolution Purgatory (2004)
When Eden Burns (2006)
The Fiction Maze (2014)


Guests:


Info:
Mixed and mastered by Ronnie Björnström

Released 2020-12-04
Reviewed 2021-01-29

Links:
frontiers


read in english

Persuader har varit med ett tag nu, debutalbumet släpptes redan år 2000. De har dock kanske inte varit sådär våldsamt flitiga då de har fem album i och med detta i sin katalog, samtidigt kan det också vara positivt om det är ett vasst album vart fjärde-femte år är det ju mer intressant än ett medelmåttigt varje år. De kommer på Frontiers som väl mest är känt för sin AOR men de har ett ganska brett register med Primal Fear och en del andra metal-band bland sina utgivningar. Det är ett album som ser ganska power metal ut om man tittar på omslaget och det är väl i den kategorin den svenska kvartetten hör hemma.

Power metal med låtar i ganska högt tempo och en sångare som låtar som Hansi i Blind Guardian. Det är väl inte direkt ett band som erbjuder oss någon ny idé eller ny tolkning av en genre, det erbjuds inga direkta överraskningar. Necromancy är ett album med bra driv och energi, sångaren har pondus och kraft som kanske överstiger hans troliga inspirationskälla. Det är sju spår på albumet som tar ungefär 45 minuter att spela sig genom, det känns sansat med tanke på att variationen är ganska obefintlig och jag skulle påstå att det finns en ganska överhängande risk att man tycker att låtarna flyter samman till ett enda långt svep.

Ett ganska bra album, energinivån är hög och det är lätt att initialt ryckas med. Det är samtidigt lite lätt att tröttna, jag saknar lite dynamik och djup, det blir kanske lite för endimensionellt. Jag saknar också en riktigt vass hit-låt, ingen av de sju spåren sticker ut och det hela blir med en 45 minuters power metal där inget riktigt fångar en. Det är inte ett speciellt minnesvärt album helt enkelt, och jag skulle dessutom vilja påstå att det gjorts betydligt mer intressanta album inom genren på senare tid.

Man kan nog som power metal-fan inte hamna fel med ett album som detta, det är ett ganska kul album och det är svårt att inte smittas lite av energin. Men räkna inte med att det blir ett album du kommer att spela speciellt ofta, det är inte tillräckligt spännande eller lockande för att välja framför vissa andra album. Det känns som att Persuader är riktigt bra på vad de gör, men de skulle behöva släppa loss mer och tänka lite utanför boxen om de vill göra något mer spännande än ett solitt album någonstans mitt i skalan för sin genre.

HHHHHHH