Band:
Michael Palace - Everything but saxophones
Discography:
Master of the universe (2016)
Binary music (2018)
Guests:
Oscar Bromvall - Guitar solo on “Hot Steel”
Jordan Cox - Backing vocals on “Castaway”
Info:
Released 2020-12-04
Reviewed 2021-01-20
Links:
frontiers
Palace har slängt ihop den vanliga låtsamlingen och det kommer inte så många överraskningar, de som finns är väl att han sjunger riktigt bra och att det är superlätt att tycka om albumet. Man tröttnar inte heller så snabbt som med vissa, så visst djup finns trots allt. Därmed knappast sagt att det är originellt på något sätt, Palace rapar upp samma stilar, samma texter, samma refränger som alla andra och det känns inte helt enkelt att uppbringa någon gigantisk entusiasm för ett album som detta.
Däremot är det ett album som är extremt lätt att tycka om och den som uppskattar AOR kommer uppskatta detta, man kan inte ogilla album som detta. Det görs så bra på alla plan och det är svårt att hitta brister, den som finns är mer diffus och den består ju i att åtminstone jag känner mig ganska mätt på identisk AOR oavsett hur bra den låter nästa, det behövs nyare och fräschare idéer och där är väl inte Palace lika bra som när det gäller ljudkvalité och förmåga att göra låtar man direkt tycker om.
På det hela taget är det ett väldigt bra album, jag gillar det, det är positivt sett till attityd och det rycker med. Men det är inte minnesvärt och jag tröttnar efter en stund, inte så mycket på att lyssna på albumet i sig, men på tanken att lyssna på det – det känns för generiskt för att man verkligen ska gå igång på det och hur bra musiker Palace än är står det sig slätt mot en mindre bra musiker med kreativ vision – hjulet är redan perfekt, det spelar ingen roll hur mycket du försöker, det blir inte bättre – oftast känns det så med AOR också, jag kan inte direkt påstå att Palace förändrar den bilden av genren.
HHHHHHH