Northlane
5G

5G, det sägs ju vara framtiden för telekommunikationen, ett nät som byggs ut för närvarande. Det är också det australiska Northlane kallar sin senaste EP, en historia där de låter några elektronissar remixa deras låtar, de gör en själv också. Det är ju en kul idé onekligen, men är det en kul EP? Den frågan kanske är svårare att besvara, själv imponerades jag väl inte nämnvärt av Alien som de släppte för ett par år sedan och det är därifrån de flesta av låtarna på denna EP kommer.

Northlanes metalcore-historia men kanske mer elektrifierad, så kanske man skulle kunna beskriva det. Det kan inte sägas skilja nämnvärt från vad jag hört av bandet tidigare och låtarna kan inte påstås vara direkt överdrivet annorlunda från låtarna på Alien. Lite elektropoppigare kanske, men egentligen var Alien ganska elektropoppig som den var. Bara arton minuter speltid fördelat på fem spår, så det går snabbt att spela sig igenom och på relativt kort tid hinner man spela den många gånger.

Inte direkt imponerande, inte direkt spännande eller intressant. Inte speciellt bra, upplevelsen är ungefär densamma som det var när jag lyssnade till senaste albumet Alien – det griper inte tag i mig utan pågår mest och sedan tar det slut utan att lämna något bestående intryck. Ingen av de fem låtarna är bra nog för att jag verkligen ska vilja lyssna, hyggligt är det men inte mer än så – det är en tråkig EP.

Man kan ha överseende med 5G, det är ingen EP som förundrar eller imponerar. Jag tycker inte att det är värt vare sig tiden eller den eventuella investeringen i pengar, det finns ingen anledning att lyssna på vad Northlane erbjuder eftersom det inte är tillräckligt bra för att engagera. Mer än så behöver man faktiskt inte nämna om det.

HHHHHHH