Enter Shikari
Moratorium(Broadcasts from the Interruption)

Label: SO Recordings
Tre liknande band: Fotocrime/Refused/Sick of It All

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. The Dreamer's Hotel (Acoustic alternative version)
2. Rat Race (At home)
3. Stop the Clocks (Acoustic - At home)
4. Crossing The Rubicon (At home)
5. Live Outside (Acoustic - At home)
6. Heroes (Acoustic)
7. THE GREAT UNKNOWN (At home)
8. satellites (At home)
9. Stop the Clocks (At home)
10. T.I.N.A. (Acoustic - At home)
11. Torn Apart (Acoustic - At home)
12. Warm Smiles Do Not Make You Welcome Here (At home)
13. Live Outside (Solo electric - Live from the woods)
14. the pressure's on (Solo electric - Live from the woods)
15. Anaesthetist (At home)
16. The Dreamer's Hotel (At home)


Band:
Rou Reynolds – lead vocals, keyboards, programming, piano, orchestral arrangements, production, mixing
Rory Clewlow – guitar, vocals, engineering
Chris Batten – bass, vocals
Rob Rolfe – drums, percussion, drum engineering


Discography:
Take to the Skies (2007)
Common Dreads (2009)
A Flash Flood of Colour (2012)
The Mindsweep (2015)
The Spark (2017)

Nothing is True & Everything is Possible (2020)


Guests:


Info:

Released 2021-04-16
Reviewed 2021-04-28

Links:
entershikari.com
youtube

so recordings


read in english

Det tycks som att Enter Shikari har pulat på lite på hemmaplan medan de varit i karantän och kommit fram med ett gäng låtar av lite mer alternativt slag. Det har varit lite för att underhålla fans och sig själva under tiden det inte gått att spela live och sådär, ett sätt att försöka hålla sig relevant eller kanske hålla det senaste albumet levande. Det märkliga jag kan tycka är ju varför de inte försöker sig på ett riktigt album eller EP istället för heminspelningar och sådant, lite irrelevant kan det kännas. Men även om det är irrelevant kan det ju faktiskt vara bra, därför har jag lyssnat en del på detta album nu.

Det är inte olikt vad Enter Shikari gjort tidigare, men det är lite annorlunda, lite mer spontant, like akustiskt och så vidare. Hyggligt producerat, inte så tillrättalagd och sådant kan definitivt vara tilltalande. Ganska varierat är det i alla fall och känns ganska levande, men kanske inte speciellt dramatiskt. Inte heller lika ösigt som en del jag hört från bandet tidigare, och visst är det väl ändå lite mycket med sexton låtar som kräver en timme för att ta sig igenom – färre låtar hade nog ändå varit att föredra på ett album.

Jag skulle vilja påstå att detta album är lite både och, det innehåller några riktigt vassa låtar men också några inte alls lika intressanta sådana. Jag gillar spår som Crossing the Rubicon medan jag sällan är lika imponerad av de akustiska, exempelvis inledande Dreamer’s Hotel-versionen är riktigt tråkig faktiskt. Det lyfter en del därefter och det är i slutändan ändå ett relativt intressant album som kanske är lite för fragmenterat för att nå hela vägen fram och göra något större avtryck.

En produkt för bandets fans och kanske inte alltför många andra, jag har svårt att se att det är ett album med någon större räckvidd. Det är väl kul att de håller igång under karantän men hur kreativt är det att bara göra nytagningar av gammalt, kunde det inte vara lite kul med något lite mer nypåhittat? Men visst, man kan definitivt lyssna på det och vissa av spåren är riktigt vassa och för vissa kanske det räcker, jag gillar Enter Shikari så jag behåller nog denna även om jag nog inte lär spela den alltför mycket – jag har dessutom bättre album av detta band. Kanske en stunds kul underhållning i väntan på nästa album, men det är kanske mest vettigt att lyssna på någon gratis strömningsservice eftersom jag inte riktigt tycker att det är värt att betala för denna.

HHHHHHH