Enter Shikari
Nothing is True & Everything is Possible

Label: So Recordings
Tre liknande bands: Fotocrime/Refused/Sick of It All

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. THE GREAT UNKNOWN
2. Crossing The Rubicon
3. { The Dreamer’s Hotel }
4. Waltzing Off the Face of the Earth (I. Crescendo)
5. modern living….
6. apøcaholics anonymøus (main theme in B minor)
7. the pressure’s on.
8. Reprise 3
9. T.I.N.A
10. Elegy For Extinction
11. Marionettes (I. The Discovery of Strings)
12. Marionettes (II. The Ascent)
13. satellites* *
14. thē kĭñg
15. Waltzing Off the Face of the Earth (II. Piangevole)


Band:
Rou Reynolds – lead vocals, keyboards, programming, piano, orchestral arrangements, production, mixing
Rory Clewlow – guitar, vocals, engineering
Chris Batten – bass, vocals
Rob Rolfe – drums, percussion, drum engineering


Discography:
Take to the Skies (2007)
Common Dreads (2009)
A Flash Flood of Colour (2012)
The Mindsweep (2015)
The Spark (2017)


Guests:
George Fenton – orchestral arrangements
City of Prague Philharmonic Orchestra
Adam Klemens – conductor


Info:
Production:
Dan Weller – engineering, production assistant
George Perks – engineering
Will Flato – engineering
Dan Lancaster – mixing
Geoff Swan – mixing
Clint Murphy – mixing
Prash 'Engine-Earz' Mistry – mastering
Lavar Bullard – mastering
Stuart Hawkes – mastering (vinyl)
Additional personnel:
Ian Johnsen – art direction
Stuart Ford – layout
Tom Pullen – photography
Corinne Cumming – photography assistant

Released 2020-04-17
Reviewed 2020-04-28

Links:
entershikari.com
youtube

so recordings


read in english

Inget är sant och allt är möjligt, man skulle ju kunna gå i fällan att säga att det ligger sanning i det men om inget är sant kanske det inte är helt riktigt. Det är dock möjligt, så mycket berättar Enter Shikari själv i titeln på sitt senaste album som råkar vara deras sjätte, det förra fick en positiv recension av oss. Nu har de satt ihop femton spår som tar 45 minuter att spela sig genom för att konstatera att nog ingenting jag kommer att skriva här är sant men det är fortfarande väldigt möjligt, som att omslaget är riktigt bedrövligt, men det kunde man väl även påstå om The Spark som föregick.

Egentligen är det väl samma stil som det förra albumet, kanske lite mer varierat men samtidigt också lite mer slätstruket och kommersiellt. Med riktigt bra produktion kommer de långt, klämkäcka och poppiga låtar gör att de nog borde gå ganska väl hem bland många fans. Det är ganska lättillgängligt trots finurliga låttitlar och liknande som torde indikera mer fantasi än de faktiskt bjuder på. Sångaren är ganska bra också, och bandet gör sin musik med en väldig självklarhet, men kanske lite för självklart och kanske inte heller speciellt fantasifullt.

Ibland är det ruggigt bra, apøcaholics anonymøus (main theme in B minor) glänser exempelvis extremt mycket och känns väldigt minnesvärd. Men det är inte bara den, de första tre spåren känns riktigt tilltalande men sedan är det tyvärr ganska slätstruket, poppigt och fantasilöst. På det hela taget ett solitt album med några höjdpunkter men inte tillräckligt bra för att verkligen sticka ut, The Spark var bättre och hade kanske lite mer själv – detta är säkert kommersiellt gångbart och det skulle inte heller förvåna mig om deras fans imponeras av det.

Det kan väl vara kul att kika närmare på, speciellt om man gillar genren och bandet. Det är inte deras bästa album men det finns definitivt låtar som är väl värda att lyssna på och som är riktigt minnesvärda. Så det är ett hyfsat album med några riktiga höjdpunkter.

HHHHHHH