Crosson
Live at the Orpheum

Är det inte så att om man ska göra retrorock ska man göra det med en klackspark och inte ta sig själv på så stort allvar? Jason Crosson och hans band tycks göra just det om man lyssnar på och tittar på deras live-alster Live at the Orpheum som spelats in i Sydney inför en entusiastisk publik sägs det, man ser dock inte mycket av den när man tittar på videon. Om vi snabbt tittar på Crosson så är det ett band som nu har fyra album i bagaget, det fösta kom redan 2008 men de tre senaste har kommit 2016, 2018 och 2020 så det har varit mest aktivt nu på senare år. Nu kommer de med ett live-album och en blu-ray och det kanske man inte vill missa, eller?

Teatralisk retrorock är vad det handlar om, inspirerat av klassiker som Kiss, Poison, Whitesnake, Aerosmith och en massa sådana band. Enkel glammig hårdrock med en sångare som gör sitt bästa för att se glammig ut, jag skulle tro att han är lite parodisk, åtminstone hoppas jag på det. Ingen makalös sångare, ljudbilden på detta livealbum är energisk och snygg, framförd av en kompetent samling musiker. Antagligen var de förband till någon annan eftersom hela alltet är trekvart långt, men samtidigt är det ganska lagom att lyssna på och titta på med den speltiden, längre hade nog varit lite väl mycket faktiskt. Kvinnlig fägring erbjuds också från två backupsångare och dansare, så sångare Crosson och hans danserskor bjuder på lite show och live, lite parodi.

Bra låtar och parodisk framtoning är min känsla när jag tittar på och lyssnar på Crosson, det känns som att de tar det hela med en klackspark. De sprider sin rocksjuka och allt det där, med covers från Abba och så vidare får vi också både ett retrosound och klassiska låtar, nostalgi och humor tycks det handla om och det är ett underhållande album. Men det är inte ett fantastiskt album, det sticker inte ut på annat sätt än kanske det teatraliska men inte ens där är Crosson speciellt ensamma så deras musikaliska äventyrlighet kunde definitivt ha varit större.

Gillar man det liknande så kommer man nog gilla Crosson, de erbjuder knappast något överdrivet speciellt men onekligen ett livealbum som fungerar och som underhåller. Kanske är det allt som behövs?

HHHHHHH