Vhäldemar
Straight to Hell

Det har i och med detta album hunnit bli sex stycken album för spanska bandet Vhäldemar, jag skrev väldigt positivt om deras senaste och den här går i samma stil. När jag skriver samma stil syftar jag både på omslag och musikalisk framtoning som båda förnimmer om vad vi hörde sist. Skillnaden är väl att den här gången går det rakt åt helvete, och det låter kanske inte som rätt titel för ett album – åtminstone inte för den som hoppas på något lysande. Men frågan är ju om det går åt helvete, eller om de slår in på samma väg som sist.

Klassisk heavy/power metal med bra energi, medryckande refränger, kraftfulla melodier och så vidare. De bryter väl inte direkt någon ny mark, även lyriskt kommer de med välbekanta inslag. Låtmaterialet är väl ungefär så varierat som man kan tänka sig ett album i denna genre, produktionen är solid men kanske inget som sticker ut eller glänser – det är väl stilistiskt ganska typiskt för genren. Plus för att de håller speltiden sansad med under fyrtio minuter för de nio spåren.

Inte lika bra som sist jag skrev om dem, jag tyckte förra albumet var riktigt bra och att detta inte är lika bra. Det är ett bra album, ett solitt sådant som bandets fans kommer att uppskatta och som säkerligen också kommer att gå hem hos dem som gillar heavy metal-musik. Det som kanske främst saknas är den där riktigt medryckande hitlåten som präntar sig in i medvetandet och drar en till albumet om och om igen, någon sådan hör jag inte här utan mest nio solida heavy metal-låtar som varken glänser eller avskräcker.

Straight to Hell är ett solitt album som tilltalar och skapar en god förströelse för mig som lyssnare. Ni som gillar bandet och genren bör kika lite närmare på detta album, det trycker på alla de rätta knapparna. Jag saknar lite mer äventyrlighet och en riktigt vass hitlåt, men jag tror inte att ni kommer att blir alltför besvikna om ni skaffar denna.

HHHHHHH