Vanish
Altered Insanity

Label: Fastball Music
Tre liknande band: Eldritch/Icycore/
Queensrÿche
Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. The Pale King
2. We Become What We Are
3. Disbelief
4. Heaven and Hell - A Tribute to Dio and Black Sabbath
5. The Grand Design


Band:
Philipp Schönle - Guitar
Andreas Armbruster- Bass
Bastian Rose - Vocals, Keyboard
Ralf Nopper - Drums
Ben Galster - Guitar


Discography:
Separated from Today (2006)
Come to Winter (EP 2010)
Come to Wither (2014)
The Insanity Abstract (2017)


Guests:
Alicja Mroczka - vocals
Tim Owens - vocals
Ralf Scheepers - vocals


Info:

Released 2020-03-27
Reviewed 2020-08-06

Links:
vanish-metal.com
youtube

fastball music


read in english

Det tycks vara galenskap som är melodin för tyska bandet Vanish, deras Insanity Abstract skrevs om med positiva ordalag för ett par år sedan och nu skriver vi om deras EP Atered Insanity. Det är en ganska passande titel med tanke på att det är omarbetade låtar med gästsångare som Alicja Mroczka, Tim ”Ripper” Owens, Ralf Scheepers och med nye gitarristen Ben Galster som sätter en annan prägel på låtar vi hört tidigare. En intressant konstruktion där det också finns utrymme för att hylla Ronnie James Dio med en version av Black Sabbaths Heaven And Hell.

Det här blir en EP som är lite mer dynamisk och varierad än det föregående albumet eftersom låtarna sjungs av olika sångare och så vidare, det ger en variation, kanske nästan en liten spretighet. Samtidigt som det är mer varierat så får vi musik av samma karaktär som vi hört från bandet tidigare, progressivt, thrashigt och modernt inom metal-genren. Fräsch ljudbild och bra sångare erbjuds för den som lyssnar, stort djup tack vare olika sångare. Lite över 20 minuter speltid, kanske på ett sätt inte så värst nytänkande men bra kuriosa för den som gillar bandet och kanske för vissa andra också.

Det är bra låtar, bra energi, snygg version av Heaven And Hell. Jag har egentligen inga större invändningar, kanske att jag hade velat ha något som slår lite hårdare, som träffar lite mer rejält, en riktig superhit eller något. Det sätts upp väldigt snyggt med The Pale King men når sedan inte riktigt upp till den nivån igen, det är lite synd då det ofta blir lite tokigt när man inleder med något vasst och sedan har ett album som aldrig når dit igen – man hoppas på något mer av samma kaliber men det kommer aldrig och man blir istället lite besviken. Eller, besviken är kanske att ta i men den riktigt positiva känslan man borde få kommer aldrig.

Det är en schysst EP, kanske bäst som kuriosa för bandets fans men den fungerar för den bredare publiken också. Det kan definitivt vara värt att titta lite närmare på Altered Insanity.

HHHHHHH