Pet Crow
Take the Edge off

Det är inte alla som har en tamkråka men det brittiska bandet som kallar sig just det borde ju ha en sådan hemma i kråkslottet. Deras andra alster är gult och kallas Take the Edge off, det handlar om mental hälsa eller kanske mental ohälsa med teman som ångest, depression, drogberoende, OCD och ADHD, och det kommer tydligen från personliga erfarenheter.

Det är ett album med tio spår, hyfsad variation, lite limbo, insomnia och så vidare kan höras i låtmaterialet. Post-punk kan det kallas, eller garagerock/-pop. Schysst kvinnlig sångare, rivig och trevlig produktion med hyfsat djup och kanske även relativt fräsch. Jag saknar lite dynamik, lite mer dynamiska låtar hade varit mer fängslande, det finns ju svärta i det lyriska innehållet så varför inte blanda in mer av det i ljudbilden?

De har lite fräscha idéer men bristen på dynamik gör att det inte riktigt kommer fram helt och hållet. Visst är det bra, sångerskan är bra och inledningen är riktigt vass men allteftersom albumet pågår tappar jag intresset och mot slutet lyssnar jag inte speciellt mycket. Men visst, det göder väl inte depressionen eller adderar ångest men det botar inte direkt heller. Man kan väl påstå att lyriskt är det ett intressant och spännande album, men musikaliskt är det inte lika spännande.

Kråkan går nog hem bland dem som gillar den musikaliska inriktning de har att erbjuda, deras lyrik är bra och intressant men musiken är inte av samma kaliber. Jag tycker nog att det kan vara värt att kika närmare på detta album, speciellt om man uppskattar garagerock/-pop med post-punkiga grejer.

HHHHHHH