Lightning
Road to Ninja

Blixtrande japaner som visar oss vägen till kompletta ninjakunskaper, det är vad som händer när detta Japanska band samlar sina bästa låtar och återinspelar dem med engelsk lyrik. Bandet har i sig funnits sedan 2006 och tagit sin hemmapublik med storm, en blixtrande åskstorm för att vara exakt. Sedan dess har de också hunnit med en räcka album men det här är det första som känns lämpligt för den större världen. Det är en samling låtar från flera album som alltså snyggats upp, spelats in på nytt och sjungits med en lyrik som kan förstås av fler än några personer i en önation någonstans långt borta. Nåväl, man kanske ska säga att den nästan kan förstås.

Power metal av det snabbare slaget, blixtrande snabb kanske – det är vad detta album bjuder på. Givetvis förekommer det variationer i tempo men det är ofta ett högt tempo hela albumet igenom, det hörs också att Europeisk power metal stått som stor inspirationskälla för dessa herrar. Mannen med järnchinos säger sig till exempel vara inspirerad av Gamma Ray, även de andra medlemmarna listar liknande band som inspiration på hemsidan.  Sångaren låter japansk, hans engelska är lite sisådär om man säger så – ungefär som japaner som försöker sig på engelska brukar låta, de låter i den bemärkelsen ganska mycket som japanska band jag hört tidigare låter. Jag tycker att de har bra driv i sina låtar och att albumet är väl producerat, sångaren är okej trots att hans uttal lämnar en del att önska. De har gjort ett bra jobb att hålla albumet i vettig speltid också, trots att de valt gjort en form av kompilation med detta album – femtio minuter och elva spår är precis lagom för detta album.

Det är bra det här, inte fantastiskt kanske men underhållande låtar med bra driv och energi. Dock kan man önska ett lite mer exotiskt utförande med tanke på bandets, för många, fjärran ursprung. Kul dock att de avslutar med en låt på japanska, det adderar ett ytterligare djup tycker jag. Bristen är nog språket och kanske att det låter för inspirerat av den Europeiska scenen, bättre engelska och lite mer egen ljudbild hade definitivt varit en fördel. Men om ni är fans av power metal bör ni inte avskräckas av dessa reservationer, dels för att det är kul med band från udda platser men också för att jag tycker att albumet är underhållande och en inbiten fan av genren tycker säkert att det är än mer kul än vad jag tycker.

Det finns flera sköna låtar på detta album och bandet blir som bäst när de har bra driv och energi mixat med riktigt vassa refränger och det finns några sådana på detta album – Stand Alone är nog min favorit med Raise the Sun som finns både på japanska och engelska är också riktigt kul, Thousand Fields förtjänar också ett omnämnande. Det är ett kul album, inget snack om saken. Dock är det inte tillräckligt kul för att jag oreserverat ska sträcka tummen upp, men jag tror nog inte att ni kommer att bli besvikna om ni köper albumet. Kanske att det skulle ha innehållit lite mer ninjainslag.

HHHHHHH