Maelstrom
Of Gods and Men

Jag antar att sensmoralen när man tittar på Maelstrom blir att det aldrig är för sent. Bandet från New York bildades redan 1988 och sägs ha uppnått kultstatus på underground-scenen, men trots det han de aldrig släppa sin debut innan de upplöste bandet 1994. Men nu har kärnan av deras demo-material och tidiga låtar fått nytt liv genom nya idéer och omskrivningar och till sist har de lyckats få fram sitt debutalbum, sådär dryga tre decennier efter att bandet bildades.

Det är metal av det mer episka slaget, storslaget, drömskt, dramatiskt, något i den stilen. Sången är rivig och nästan lite thrashig vilket särskiljer dem från den allra största mittfåran inom genren. Det är ganska bra producerat men kanske inte speciellt i jämförelse med annat liknande, sången är däremot underhållande och passar väl in i bandets ljudbild. Kanske att det skulle ha varit på sin plats med lite mer variation och djup i albumet som känns aningen långt, säkert en konsekvens av att de har mycket material de vill få ut.

Ganska bra album, det blir lite för långt och tappar därför en del av den spets det hade kunnat ha. Men det är ett ganska intressant och solitt album, jag tycker att bandet har en del att erbjuda, helt klart. Samtidigt kanske det inte är ett album som kommer att göra något jättelikt avtryck, det fungerar men det riktigt minnesvärda saknas – kanske försvann det någonstans i den episka historien?

Ett album som kan vara värt att kika närmare på, det fungerar, det är till och med bra. För den som gillar lite rivigare episk metal finns det goda chanser att detta kan tilltala, det är en bra debut som varit fantastisk om den kommit för dryga trettio år sedan.

HHHHHHH