Lindsay Schoolcraft
Worlds Away

Andra albumet för Lindsay Schoolcraft, ett där harpan fått lite mer spelrum och där metallen har fått stå till sidan för lugnare låtar. Det är återigen ett flott omslag, precis som på debuten Martyr som jag hyllade förra året, men denna har flottare och mer spännande omslag. En annan sak man snabbt noterar är att flera spår är samma på båda albumen och när man lyssnar märker man snabbt att de är två lika men samtidigt väldigt olika album hon har släppt den gode Lindsay. Jag måste säga att debuten tilltalar mig mer, jag gillar låtarna med mer fart och mer tyngd – det här albumet kan jag väl inte klaga så mycket på men något saknas.

Det är låtar som spelas på harpa och med lite elektroniska inslag för atmosfär, det är bra producerat, det är lite vaggvisemusik mer än något man verkligen dras till. Det var redan melodiöst på debutalbumet med harpa och med väldigt finstämda inslag, den här tar det längre här är det ingen metall kvar utan det är ett album med visor som innehåller några av låtarna vi hörde på debutalbumet. De flesta spåren kommer just från det förflutna, inte bara debuten utan andra från hennes karriär som nu får nytt liv. Titelspåret är nytt och detsamma gäller sjunde spåret Dance on Strings, de andra är sådant som hon varit med och gjort tidigare men som nu kommer i ny skepnad.

Det är ett fint album, snygga låtar, starka atmosfärer och sången är väldigt bra. Jag kan också förstå önskan att göra det, men samtidigt är det svårt att inte se att det hos många kommer att stå sig slätt i jämförelse med hur låtarna lät när de en gång gjordes, själv är jag inte jättebevandrad in Lindsay Schoolcrafts musik men om jag jämför med spåren från Martyr så är det inte ett enda av den nyare varianten vi hör på detta album som slår den ursprungliga versionen på fingrarna. Titelspåret är väl egentligen det enda spår som på riktigt gör något för mig, de övriga känns inte alls lika spännande och jag har svårt att se varför man skulle välja detta album framför Martyr och jag är inte så säker på att skivsamlingen behöver båda – om man nu inte vill ha snygga omslag.

Det finns inte mycket att klaga på egentligen då Worlds Away är ett bra album, ett intressant album från någon i metal-genren. Men det är kanske inte ett överdrivet spännande album och många av de element vi får här fick vi redan i Martyr och personligen har jag svårt att se behovet att gå längre. Jag misstänker att det finns en och annan som kommer att anse att detta album är ganska segt och tröttsamt att spela sig igenom, och så är det då det är ett långsamt album som inte direkt varieras eller känns överdrivet varierat. Det är snyggt och det är bra, men det är också lite tråkigt.

HHHHHHH