Lindsay Schoolcraft
Martyr

Lindsay Schoolcraft är antagligen mest känd som medlem i brittiska Cradle of Filth, hon är dock själv från Kanada och gör nu sitt debutalbum under sitt eget namn. Martyr heter albumet och omslaget det har är flott och spännande, så en fråga jag hade var ju om albumet levde upp till det löftet. Dock kan jag väl inte påstå att Cradle of Filth-namndroppandet var en positiv grej då jag inte någonsin imponerats av vad jag hört från det bandet – det enda som är positivt med dem är väl att de valt att utvecklats från tråkig svartmetall till något lite mer intressant. Lindsays musik är dock annorlunda och betydligt mer intressant än något Cradle of Filth kan erbjuda.

Det är goth metal/rock med mycket drag av den klassiska musik i vilken Lindsay har sin bakgrund, nästan lite sagokänsla i det musikaliska. Ganska dramatiskt på ett lite tystlåtet sätt, kompetent producerat och framfört. Variationen är god och stilistiskt tycker jag nog att det känns som ett ganska fräscht album, kanske inte överdrivet originellt men långt ifrån kreativt ointressant eller uttjatat. Variationen är ganska bra genom albumet och speltiden är sansad, du ska ha extremt lätt att bli uttråkad för att tycka att detta känns för långt.

Riktigt bra album, Lindsay sjunger riktigt bra och atmosfären på albumet är riktigt tilltalande. Jag ser inte mycket negativt, kanske inte ens något som jag kan peka på när jag lyssnar. Det är snarare ett album man gärna lyssnar på, som hypnotiskt får en att tänka på annat än sin tragiska vardag eller vad det nu kan vara man behöver lite flykt ifrån ibland. Det kan definitivt vara ett album värt att kika närmare på, det verkar dock inte finnas i vinylversion för tillfället och det är ju lite tråkigt för det skulle vara en snygg skiva att ha i samlingen.

Ni borde definitivt kika närmare på detta album, det är riktigt kul och tillhör definitivt de mer positiva överraskningarna som dykt upp i min mailbox detta år. Du ska definitivt inte missa detta album om du gillar den atmosfäriska, kvinnofrontade gotiska metallen. Martyr är ett höjdaralbum med elva riktigt bra låtar och den avslutas med en liten vaggvisa, jag lyfter på hatten.

HHHHHHH