Fleshwolf
s/t

Bakom Fleshwolf-epitetet gömmer sig Marty Robinson som tycker att Fleshwolf är ett bättre epitet än hans namn på ett dödsmetallband, jag är nog böjd att instämma i det. Det är första albumet och det är inspirerat av klassisk svensk dödsmetall, Marty själv är från Nordirland och han har gjort allting själv även om han inte fysiskt spelat trummorna så är det han själv som skapat dem också. Omslaget skulle jag vilja kalla lite generiskt, nog hade det varit roligare med något mer spännande motiv och atmosfär men det kan nog vara en stor kostnad för den som vill köpa in den tjänsten så jag kan förstå att man ibland kompromissar där. Logon kunde också vara lite mindre generiskt dödsmetalliskt, jag tycker ofta genren bjuder på rätt så tråkiga loggor, denna är väl helt okej i jämförelse. Det är dock inte det visuella vi ska recensera utan vad vi får höra och där är det bra.

Det är klassisk dödsmetall av svenskt märke, du kan jämföra med band som Entombed, Dismember eller Unleashed. Ganska ösigt och ganska klassisk ljudbild skulle jag vilja påstå att det är – hyfsad produktion, kanske inte lysande men definitivt i nivå med väldigt mycket annat i genren om inte bättre. Sånginsatsen är väl inte mycket att orda om, vrålande är vrålande och Marty gör det väl minst lika bra som någon annan. Jag tycker att det finns en del tilltalande melodier här och låtmaterialet är varierat med relativt sansad speltid och eftersom Marty är så kultig är den enda fysiska utgåvan på kassett, hur i linje med genren är inte det?

Det är ett mycket bra album, inget i genren känns kanske överdrivet fräscht men Martys musik känns ändå lite roligare att lyssna på än mycket annat jag hör i genren. Det är ett solitt album med schyssta låtar, visst kanske det inte sticker ut speciellt mycket men när det gäller dödsmetallgenren så är väl det inte riktigt meningen och gör man det bra borde ju supportrarna flockas, eller? Nu är ju inte jag riktigt en dödsmetallfanatiker, jag kan uppskatta dess rivighet och brutalitet om den görs bra men generellt uppskattar jag annat, Fleshwolf gör dock utan tvekan ett album jag tycker är ganska kul att lyssna på i en genre som jag annars inte brukar vara alltför imponerad av.

Visst blir det inga överdrivna hyllningssånger men det är absolut ett kul album att lyssna på några gånger, vilket jag nu gjort. Normalt tröttnar jag snabbt på dödsmetall men Fleshwolf håller bra för upprepat lyssnande och alla dödsmetallalbum jag inte behöver tvinga mig till att lyssna på är bra. Tummen upp för Marty och hans Fleshwolf.

HHHHHHH