Flat Earth Society
Friends are Temporary, Ego is Forever

Det finns dårar som tror att vi bor på en platt planet, vilket förstås är fullkomligt idiotiskt och omöjligt men det hindrar inte dem. Själv är jag ingen auktoritet inom det området men att vänner är tillfälliga och egot beständigt är jag mer införstådd med. Om bandet som kallar sig Flat Earth Society själva tror på Flat Earth-grejen låter jag vara osagt men det album som kallas Friends are Temporary, Ego is Forever är deras debut.

Om man ska försöka beskriva stilen är det väl progressiv metalcore, eller kanske bara metalcore, det är modernt, rivigt, ösigt och underhållande (om man gillar genren). Det hörs ibland att sångaren är spansk men det är inget som stör nämnvärt. De håller albumet kort och samtidigt får vi en hel del variation och dynamik mellan melodiöst och skrikigt, dessutom bjuds vi på en del fräscha tempobyten och sådant som brukar höra det progressiva till.

Oväntat bra för ett band som refererar till Flat Earth, så kanske man kan säga även om jag tror att namnet är ironiskt – eller kanske hoppas, annars vore bandet grymma som musiker och låtförfattare men totalt puckade i övrigt. Det vore lite tråkigt men visst är det säkert en sanning i många fall också. Puckade eller ej har de åtminstone lyckats framföra ett riktigt vasst debutalbum där favoritlåtarna heter Ligma och Tortuga, med avslutande Tortuga som den största favoriten.

Mycket vasst och rekommenderat album, underhållande och fantasifull. Fräsch metalcore med flotta låtar och inga uppenbara svagheter, ett riktigt tilltalade album helt enkelt. Det är bara att lyfta på hatten och konstatera att ni bör kika lite närmare på detta album.

HHHHHHH