Exess
Deus Ex Machina

Det blir litterära grepp när schweiziska bandet Exess debuterar med Deus Ex Machina, gud ur maskinen som det betyder om man översätter från latin. Det är inte direkt det snyggaste albumet som släppts men vi får nio spår, åtta som bandet själva skrivit och avslutas gör det med Tasmin Archers Sleeping Satellite som benämns som ett bonusspår.

De beskrivs som genrekorsande, med en sångeska som förfogar över ett brett emotionellt register. Och kanske kan de inte bara direkt slängas in i ett fack, men samtidigt kan jag inte heller påstå att de direkt bryter speciellt mycket ny mark. Deras musikaliska framtoning känns ganska välbekant, de har ganska melodiös och nästan pop-metallisk framtoning med okej driv, kvinnlig sång av ganska typisk karaktär för metal-genren. Jag ser inte mycket som sticker ut här, så trots att de inte omedelbart passar rakt ner i ett av facken, kan jag inte påstå att de får en att direkt haja till heller. Men visst är speltiden sansad, variationen är väl också tillräckligt god för att de ska sälja hela speltiden.

Deus Ex Machina är bra producerad och det finns på det hela taget väldigt lite att klaga på. Kanske att de använder avslutande Sleeping Satellite som en deus ex machina för albumet, men jag vet inte. Jag tycker att det är ett hyfsat kul album men egentligen gör det inget större intryck på mig, jag såg att det fått full pott i några recensioner vilket känns ytterst förvånande med tanke på att det inte ens med bästa vilja kan påstås vara så intressant, det var dessutom recensioner med skalor på 10 eller 100 så det är än konstigare egentligen. Jag har svårt att se att man kan se detta som något annat än en positiv nickning i bandets riktning, mer än så är det inte för i så fall: var är hitlåtarna, var är magin, det tidlösa, var är det som griper tag i mig som lyssnare? Vad gör detta album bättre än 99% av alla album som släppts? Svara på det ni som gav full pott.

Avslutningen på denna recension kommer inte i form av en deus ex machina, det är ett album man kan lyssna på en stund men som man snabbt glömmer. Jag tycker coverlåten är den bästa men inte ens den är speciellt minnesvärd – det fungerar och man kan lyssna men så mycket mer är det inte. Ett svårt album att skriva om då det är bra utan att egentligen göra något avtryck, hur skriver man intressant om det? Det är nog mitt mest bestående intryck av Exess debutalbum Deus Ex Machina.

HHHHHHH