Recension Champlin Williams Friestedt

Tracks
01. Runaway Dancer
02. 10 Miles
03. Love In The World
04. Amandas Disguise
05. Between The Lines
06. Look Away
07. All That I Want
08. Restless Love
09. Price Of Love
10. Sometimes You Win

Band:
Joseph Williams - Lead & Background Vocals
Bill Champlin - Lead & Background Vocals, Keyboards, Organ, Acoustic Guitar
Peter Friestedt - All lead Guitars, Rhythm Guitars & Acoustic Guitars

Discography:
CWF (2015)

Guests:
Tamara Champlin - vocals
Michael McDonald - vocals
Amy McDonald - Background vocals
Randy Goodrum - Piano
John JR Robinson - Drums
Frank Ådahl - vocals
George Hawkins Jr - Bass
Lars Säfsund - Vocals
Bill Cantos - Keyboards & Bass
Stefan Gunnarsson - Keyboards
Per Lindvall - Drums & Percussion
Johan Franzon - Drums Dancer
Allan Hertz - Drums
Erik-André Rydningen - Drums
Johan Granström - Bass
Ove Andersson - Bass
Tomi Malm - Piano, Keyboards & Bass
Sebastian Robertsson - Piano & Keys
Janne Peltoniemi - Piano & Keyboards
Robert Säll - Rhythm Guitar & Keyboards

Info:
Produced by: Peter Friestedt, Bill Champlin & Joseph Williams
Recorded at Goldmine Studios & Friestedt Production Studio
Mixed by Ronny Lahti at RLP Studio
Mastered by Åke Linton
Sometimes You Win & Look Away mixed by Bo Savik
Background vocals arranged by Bill Champlin & Joseph Williams
Between The Lines Horns: Jonas Wall Saxophone, Andreas Andersson Saxophone, Jonas Lindeborg Trumpet & Staffan Findin Trombone. Horns arranged by LarsErik Gudim & Peter Friestedt

Released 2020-05-15
Reviewed 2020-05-07

Links:
billchamplin.com
youtube
sound pollution

För sisådär fem år sedan skrev jag om trion Champlin, Williams och Friestedts debutalbum CWF som jag (och inte bara jag) hyllade så det är väl förlåtet om jag hade vissa förhoppningar. Det nya albumet har fått det fantasifulla namnet II och omslaget är till och med ännu tristare än det var på debuten – det kan ju betyda att det är mer kul än det förra men det är inte säkert. Man ska dock inte bedöma boken efter omslaget och innanför det omslaget gömmer sig tio spår av melodiös rockmusik.

AOR eller westcoast är väl hur man kan beskriva albumet stilistiskt, väldigt melodiöst med tydliga refränger och så vidare med saker man behöver. Tänk band som Chicago, Toto i sina segare stunder och så vidare. Det är ett album som inte bjuder på speciellt mycket fart, eller energi – man skulle kunna beskriva det som lite långsamt. Det förra albumet var mer klämkäckt, och energiskt, detta är inte heller överdrivet varierat och bjuder väl knappast på några överraskningar. Speltiden är väl ganska sansad så man kanske inte kan påstå att albumet är för långt.

Generiskt tycker jag, ganska mycket som en tröttare variant av Chicago eller extremt mycket tröttare variant av Toto. För mig känns det som en ganska stor besvikelse om man jämför med debutalbumet från 2015, det är inte alls lika underhållande som det och inte heller lika tilltalande. Det här känns som ett väldigt fantasilöst album som trycker på ungefär samma knappar som allt annat i genren, jag tycker att man borde kunna förvänta sig mer från ett band med så kompetenta musiker men kompetenta musiker är inte samma sak som kompetenta låtskrivare.

Det förra albumet var svårt att ogilla, detta kanske inte heller är lätt att ogilla men inte heller lätt att dras med i. Det känns inte speciellt imponerande, det hade varit kul med lite mer fantasi, lite mer driv och känsla och inte bara ett trött album som känns ihopsatt i förhoppningen att dra in lite stålar på sina etablerade namn. Jag hade velat se lite mer kreativt tänkande helt enkelt, kanske ett album gjort med målsättningen att skapa bra musik istället för lite mer pengar på kontot. Ett snyggt producerat men innehållslöst album.

HHHHHHH

Champlin Williams Friestedt II

Champlin Williams Friestedt
II