Cirkus Prütz
White Jazz - Black Magic

Nu blir det cirkus här i Hallowed, åtminstone i denna text. Det är Prütz cirkus vi tittar närmare på och det är ett som legat i högen att recensera ett tag. Det är tredje albumet i deras diskografi som inte var helt enkel att gräva fram då bandet tydligen inte orkar ha en egen webbsida och det inte fanns speciellt mycket någon annanstans heller. Inte överdrivet många visningar på videor torde också indikera att det knappast är ett band som gör avtryck, vilket förstås i sig inte behöver betyda något när det gäller kvalitén.

Det handlar om bluesrock enligt standardformat, inte direkt nyskapande eller originellt. Typisk sång för genren, typiska melodier och produktion. Jag kan inte säga att jag slås av överraskning en enda gång, jag hade dessutom inte gråtit om albumet haft en lite kortare speltid. Variationen är väl inte heller något som slår mig som storslagen eller överraskande. Lite mer cirkus hade inte skadat, lite mer originalitet hade inte heller varit av ondo.

Inte så tokigt egentligen, hyfsade låtar ger väl ett hyfsat album. Men också ett snabbt bortglömt album och ett man tröttnar på i rasande takt och efter ett par genomspelningar ger albumet ingenting. Bäst är det istället när det blir instrumentalt, då dyker det upp någon som slår an något hos mig som lyssnare men i stort är det ett album som mest känns lite tomt, kanske också lite fantasilöst. Typiskt album för vanliga musiker, man kopierar vad andra gjort och den egna prägeln är näst intill obefintlig.

Jag är inte så värst imponerad, jag tycker inte att det är mycket magi här, vare sig svart eller annan. Det är ett ganska innehållslöst album som man säkerligen kommer att tycka om ifall man gillar bluesrock, men som man knappast lär gilla om man letar efter något nytt och fräscht. Inte dåligt, men inte heller speciellt bra.

HHHHHHH