Boston Manor
Glue

Boston Manor kommer med ett nytt album, Glue kallas det och är deras tredje, vi har skrivit om de föregående två och kommit fram till att de inte var så tokiga. Det nya handlar om frustrationer kring livet, kanske ett dokument över att det var nog fan inte bättre innan allt dominerades av virusrapportering – det var dock mer omväxlande, precis som detta album vars tematik vandrar mellan diverse olika ting här i livet. Inte så kul omslag, men man kan väl kanske inte direkt påstå att Boston Manor har bjudit på snygga omslag tidigare.

Musiken känns ganska splittrad här, pop punk med inslag av radiorock, pop och lite annat, det spretar år många håll mellan ösiga och klämkäcka låtar till lugnare sådana till synes bara utplacerade på albumet i slumpmässig ordning. Det är bra producerat, det känns nog också igen som Boston Manor då de i viss mån håller sig i samma musikaliska kvarter som deras tidigare två album, det här är dock lite modigare och lite fräschare. Jag gillar sånginsatsen men trots variation känns albumet lite för långt och det tror jag har mycket att göra med att det inte har något bra flöde utan är snarare upphackat och osammanhängande.

Visst är det bra, det finns flera bra spår som rycker med ordentligt. Det finns dock också några ganska tama och tråkiga spår så det är inte bara fantastiskt eller medryckande utan det finns en del att önska när det gäller albumets upplägg. Det räcker inte att bara skriva fina spår, det gäller att kunna väga dem samman till en intressant helhet och det är jag inte så säker på att de gör. Överlag känner jag mig positiv till detta album, det fungerar bra och känns som ett kreativt steg i positiv riktning för bandet, men det återstår fortfarande en del för att de ska nå hela vägen fram.

Glue borde glädja bandets fans, jag har sett att det fått en del positiva betyg där vissa ser det som näst intill perfekt men det är jag inte villig att påstå. De gör ett fint album men det som dominerar mitt intryck är mer den spretiga känslan än den positiva från de vassa låtarna, det känns också som ett för långt album som man mest väntar på ska ta slut. Ett album där man väntar på slutet är kanske inte ett perfekt album.

HHHHHHH