Boston Manor
Welcome to the Neighbourhood

Boston Manor är tillbaka med album nummer två, det första fick ett godkänt betyg av oss med önskan om att de skulle kliva lite ur boxen och hitta lite mer egen röst. Välkommen till grannskapet kallar de sitt andra album, Be Something hade varit kul med tanke på debutalbumets namn, men det hade kanske inte passat på detta album. Inte så skoj omslag och britterna från Blackpool sägs bygga en lite dyster bild av sin hemstad Blackpool och gör så genom tretton spår där det inledande spåret är titelspåret. I mailet som följer detta album står det att det kan vara ett av årets bästa album, det är jag kanske inte så säker på men nog är det ett bra album.

Musikaliskt tar vi oss till poppunkiga breddgrader, ganska intressanta nästan hemsökande keyboards i vissa av låtarna, exempelvis inledande titelspåret och avslutningen. Skönt driv och energi i många av låtarna, det känns som att bandet bjuder på ett starkt engagemang och det är utan tvekan ett album som är riktigt bra producerat. Inte överdrivet bra variation sett över albumet dock, det är antagligen lite rivigare poppig punkrock eller lugna låtar med fängslande refränger och inte speciellt mycket däremellan. Speltiden över de tretton låtarna är 44 minuter och de flesta är runt tre minuter långa. Jag tycker också att sångaren är bra men också att bandet inte direkt överraskar med något som känns riktigt fräscht.

Bra album, riktigt bra i sina bästa stunder men stora delar känns tyvärr ganska likgiltigt för min del och det är väl egentligen bara när jag hör inledande Welcome to the Neighbourhood och avslutande The Day That I Ruined Your Life som det känns riktigt bra. Det är lite skön nästa mystisk och skrämmande känsla i de låtarna och det blir en bra symmetri när man börjar och avslutar med spår som känns väldigt relaterade. Det är väl i det mer klämkäcka och enkla som jag inte tycker att de riktigt hittar hem, det känns lite som att albumet saknar en hitlåt med tråkiga videospår som exempelvis Halo förstärks bara den känslan. Det är inte så att Boston Manor misslyckas och de tänker lite utanför lådan också, men jag tycker inte att det är speciellt ofta de lyckas träffa riktigt rätt.

Man kan nog beskriva det som ett väldigt solitt album som inte riktigt når hela vägen fram till fantastiskt. Det är ett litet steg framåt för bandet men jag hade hoppats på något mer och något roligare än detta album – det är bra men kommer inte att sticka ut i en mördande konkurrens.

HHHHHHH