Born in Exile
Transcendence

Född i exil kallar sig detta spanska band och Transcendence kallar de sitt senaste album som också är deras andra. Det är ett album med ett inte alltför fräsigt skivomslag och nio spår. Bandet frontas av Kris Vega och det sägs att debutalbumet från 2017 fick mycket positiva recensioner och beskrivs som ett modernt progressivt metalband. Men är de värda att kika närmare på?

Modern och progressiv metal med stor variation, omöjliga solon påstås det i pressmaterialet – hur kunde de då utföra dem undrar jag. Det är ganska varierat och med stort djup, skön och varierad sånginsats. Fräsch ljudbild och bra produktion, det är ett musikaliskt och kreativt intressant album som dessutom är välgjort och välförfattat. Speltiden är också sansad, det känns som att Born in Exile gör det mesta väldigt rätt. Deras musik är inte speciellt enkel att beskriva och sträcker sig från det lite lågmälda hållet ända till ganska extrem, ett relativt svårbeskrivet album skulle jag nog vilja säga.

Ett vasst album med flera riktigt bra låtar och bra fantasi, inte så fast i tråkig feghet som många andra band. Det finns inga uppenbara svagheter på albumet, däremot kanske det också saknas en riktigt, riktigt vass hitlåt som verkligen sticker ut. Det är dock inte ont om bra låtar och jag skulle nog påstå att inledningen tillsammans med The Light House of the Haunted Keeper är det vassaste vi får på albumet, ett album som alltså bara innehåller vassa inslag.

Om ni gillar modern och kreativ metal så rekommenderar jag helt klart att ni kikar närmare på detta, kanske ett album att sätta tänderna i när ni tröttnar på att lyssna på diverse kloner när ni isolerar er från sjukdom. Ett riktigt kul album helt enkelt, varmt rekommenderat.

HHHHHHH