Black Rose Maze
s/t

Rosa som är huvudpersonen i detta projekt har tydligen varit med i La Voix som är The Voice på franska och lyckats bra där. Det här är första albumet hon gör och det kommer på Frontiers, producerat av Alessandro Del Vecchio – då vet man att det kommer att låta snyggt, men det finns inga garantier för att det kommer att vara bra. Omslaget är däremot bra, riktigt snyggt faktiskt, men har Rosa och hennes kumpaner lyckats med det musikaliska?

Kvinnofrontad hårdrock, känns inte som något direkt nyskapande, nytänkande, överraskande eller på annat sätt riktigt uppmärksamhetsfångande. Rosa har en riktigt vass röst, en riktigt skön kvinnlig rockarröst som inte rivaliseras av många. Produktionen från Del Vecchio ger en modern och snygg ljudbild men tack vare generiska låtar blir man inte speciellt imponerad trots ett fint hantverk. Varierat? Nej, inte mer än det brukar vara i genren, mest klämkäckt och ganska typiskt för det kvinnofrontade – inga överraskningar.

Jag tycker att det börjar bra men allteftersom albumet fortgår tappar jag intresset, det känns lite som återvinning. Återvinning är ju inte fel när det gäller material och så vidare, men inom skapande som film eller musik känns återvinning som ett ganska dåligt koncept. Det kommer aldrig något fräscht och lite känns det som att en bra röst förspills på ett generiskt och tråkigt album som aldrig av någon kommer att ses som något annat än ett ganska bra album – ingen kommer att hålla detta album som ett av favoritalbumen, det vågar jag lova.

Visst är det inte dåligt, Rosa gör en ganska okej duett med Jeff Scott Soto och inledande spåret är ganska vasst. Det känns dock som ett album jag tröttnade på väldigt snabbt och det har mest pågått och jag har inte lyssnat så trots tretton kompletta genomspelningar har jag svårt att ta fasta på något från detta album. Det är Rosas röst och att det är ett extremt intetsägande alster som etsar sig fast mest, Black Rose… who? Kanske man tänker när man hör eller ser namnet om någon vecka, på det hela taget känns det som ett album som kommer att samla damm i en hylla någonstans – jag är inte säker på att den som köper kommer att bli besviken men albumet kommer inte att spelas många gånger efter inköp.

HHHHHHH