Tanagra
Meridiem

Tanagra får mig att tänka tillbaka på Star Trek The Next Generation, Darmok and Jalad at Tanagra när Picard möter en skummis som talar i liknelser snarare än att snacka klarspråk. Men Tanagra är en hel del grejer, en kommun i Grekland, bilverkstäder i Lettland, grekiska terrakotta-figurer och så vidare. Jag skulle anta att det är bilverkstäderna som inspirerat bandet till att välja det namnet då de musikaliskt utforskar science fiction, fantasy och så vidare. Detta album som de givit det väldigt finurliga namnet Middag, om man översätter det, är deras andra album där det första kom 2015.

Proggig amerikansk power metal är vad det handlar om, lite lätt teatralisk framtoning skulle jag vilja påstå. Produktionen är tipptopp och sångaren är bra, det finns mycket positivt i bandets ljudbild och jag gillar nog främst det dramatiska som de erbjuder. Hyfsat djup över sju låtar men kanske lite väl lång speltid som tar över en timme av din i anspråk, det hade nog varit sansat att kapa lite där. Hyggligt komplext men samtidigt ganska lättillgängligt och jag kan tänka mig att de går hem hyfsat väl i ganska breda kretsar.

Det här är ett bra album med fina låtar och så vidare, de hade kunnat kapa lite speltid för att ge albumet ett lite mer dynamiskt intryck då det till och från känns lite långsamt. Det känns som att de lånat lite väl mycket från progressiva rockare, speciellt då väldigt långa låtar, sex av sju låtar är över sju minuter och tre av dem över tio minuter något som ställer väldigt höga krav på banden och det är inte många som lyckas – inte heller Tanagra tycker jag, de hade gott kunnat kapa bort ett tjugotal minuter från detta album utan att jag sörjt dess frånvaro. Men jag ska väl egentligen inte racka ner alltför mycket på dem för att de inte lyckas hålla sina låtar korta, det låter trots allt bra och man kan ha överseende med lång speltid då de bra elementen håller väldigt god klass.

Jag tycker att Tanagra lyckas väl med detta album, visst har jag hört bättre och visst kunde de ha gjort det bättre än vad de gör. Samtidigt är det ett fint, teatraliskt, dramatiskt och snyggt framfört progressivt power metal-album som definitivt kan vara värt att ge några minuter av sin tid. Jag tror att det kan gå riktigt väl hem hos dem som gillar power metal och önskar något med lite mer eftertanke än de mer ordinära riddarna i skinande rustningar eller fantasysagor med kryddade med lite stråkar. Meridiem är ett trevligt album även om jag önskar att det hade varit lite kortare och lite mer dynamiskt.

HHHHHHH