Stargazer
The Sky is the Limit

Himlen är gränsen när Stargazer från Norge vaknar till liv igen för första gången på närmare ett decennium. Det är ett album med ett skivomslag som är hyfsat flott, och som innehåller tretton spår. Det talas om klassisk melodiös hårdrock med inslag av stilistik vi hört från band som Led Zeppelin, Deep Purple, Whitesnake, Van Halen och andra band med gråa eller kraftigt grånande kalufser, speciellt när de var lite yngre och mer vitala. Det sägs att Stargazer gjorde en del väsen av sig 2010 i samband med debutalbumet med bra recensioner och så vidare, och nu är de alltså tillbaka med ett andra album.

Det känns som traditionell hårdrock, man kan höra inspirationen från Led Zeppelin, Deep Purple och så vidare. Väldigt lite, om något, känns modernt eller originellt utan mer som ett album från något av dessa band bestående av gråhåriga farbröder. Ett album som känns lätt uttjatat redan första gången man hör det, lite för många välbekanta inslag och för lång speltid med lite bristande variation – över en timme fördelat på tretton spår. Okej produktion men det känns lite daterat tycker jag, sångaren är också okej men ingenting speciellt – en hygglig produktion helt enkelt.

Om himlen är gränsen så hamnar Stargazer någonstans i ett dike, det är ganska schyssta låtar och så vidare. Ett album jag kan se att man gillar och så men samtidigt är det ett album som gjorts förr, väldigt många gånger och det behövs originalitet för att man ska sticka upp i en mättat bransch som musikbranschen. Att emulera sina favoriter tycker jag aldrig varit ett bra recept, det går inte att slå dem på fingrarna då det lilla sista alltid kommer att saknas om man inte kan få in en viss portion originalitet. Stargazer kommer säkert uppskattas av en del gamla uvar och dem som gillar allt annat som låter fantasilöst men sett ur kritikerns perspektiv finns det väldigt lite positivt.

Det bästa med albumet är att det inte är dåligt, men det kan ju sägas om en sjuhelsikes massa album och det är definitivt inget framgångsrecept. Kan vara ett album värt att kika närmare på om du gillar de band som nämns i denna recensionstext, jag är dock inte så säker på att det är ett album som kommer att göra något större avtryck då det känns ganska ointressant.

HHHHHHH