Monoscream
Aeon

Det här albumet har fått ligga i träda ett tag nu då det slumpat sig så att andra har lyckats hamna före hela tiden, nu har jag dock intensivt spelat genom Aeon många gånger för att kunna skriva denna recension. Men innan jag skriver mer om albumet kan det noteras att det svenska melodiösa dödsmetallbandet Monoscream varit med ett tag nu, redan 2007 skrev vi om dem här på Hallowed när vi recenserade deras demo och vi skrev sedan om deras EP och första album. Utifrån det kan vi konstatera att de inte direkt varit flitiga med att släppa musik, 2011 kom debutalbumet. Sedan dess har det ändrats lite i uppställningen, bland annat har de en ny sångare och nu hoppas de att vågorna från deras andra album ska leda till en världsdominerande ställning – ja, det skadar absolut inte att ha ambitioner.

Komplex och tung melodiös dödsmetall, kanske lite groove/thrash, kanske inte helt enkelt att alltid bara placera i ett fack. Det är modernt, tungt och varierat – riktigt vasst producerat med en sångare som passar som handen i handsken. Det är bra driv och tempo, hela tiden med en framåtsträvande karaktär vilket för med sig att albumet aldrig står och stampar som man kan höra från många liknande artister. Det hela känns ganska fräscht utan att egentligen bryta någon direkt ny musikalisk mark, dessutom känns dynamiken bra och speltiden sansad med ett dussin spår som kräver ungefär trekvart. En riktigt fin produktion helt enkelt.

Aeon är ett riktigt bra album, det är definitivt tilltalande och intressant med bra djup och dynamik som gör att man gärna lyssnar på en och två gånger. Låtmaterialet är genomgående vasst och tilltalande vilket lockar till vidare lyssning. Albumet från 2011 var riktigt vasst tycker jag, men vill nog påstå att detta är än vassare då det har lite mer dynamisk karaktär och bjuder på mer djup – eftersom jag inte skrivit om det förra året räknade jag inte in det som en kandidat till min topplista men man kan väl säga att det är ett album som varit nära att nå in där.

Visst kanske det inte räcker till att dominera världen men en given kandidat att vara med och dominera den lite mer obskyra extremmetallgenren och det är väl kanske inte heller fy skam. Jag tycker definitivt att Monoscream är värda att titta närmare på, så det kanske kan vara värt att titta lite närmare på Aeon som alltså är ett riktigt vasst album och definitivt bland de bästa extrema metal-albumen som släpptes förra året. Tummen upp!

HHHHHHH