Lance King
ReProgram

Lance King känner vi till från bland annat danska Pyramaze och från Balance of Power, och hans egna alster – detta är hans andra alster under sitt eget namn. ReProgram kallas det och kanske kan det omprogrammera min syn på King och hans musik. Jag har nog aldrig riktigt varit speciellt imponerad av det jag hört där den gode King figurerat, Melancholy Beast av Pyramaze är inget vidare och bandet växte avsevärt efter att King försvann, men jag håller förstås inte det emot den gode King och hans nya album. Inget vidare snyggt skivomslag får vi, så det kanske inte är ett album jag tänker investera i eftersom den aspekten trots allt betyder en del den också. Men visst om det hade varit ofattbart grymt hade jag ju köpt trots omslaget.

Musikaliskt handlar det om progressiv metal eller rock, egentligen är det väl ganska typiskt för genren, det hörs influenser från de stora bandet som Dream Theater och sådana band men också från Pyramaze, Pagan’s Mind och den typen av band. Kanske är det med en liten känsla av sci-fi. Produktionen är bra, låtarna är lagom komplexa samtidigt som de är klämkäcka – kanske dock utan speciellt mycket egen identitet då det känns som att King mest lånar av andra till detta album. Sången är bra, variationen är också schysst även om det ibland blir lite förutsägbart. Hyggligt djup och speltiden känns sansad, det trycks på rätt knappar skulle man väl kunna påstå.

Lätt album att tycka om, det är bra. Svagheten är väl att det brister lite i fantasi och identitet men det tas igen genom bra låtar som rycker med och ändå känns hyggligt minnesvärda. Låtar som ReProgram, Technology och Limitless är bra exempel på de styrkor King har att uppvisa. Det är ett trevligt album att lyssna på med bra låtar och en väldigt bekant känsla, jag kan i och för sig sakna en känsla av fräschhet och nytänkande men det är svårt att överse med så schyssta låtar.

King skapar ett bra album, låtmaterialet håller god klass rakt igenom och jag kan väl inte se några direkta svagheter. Han och bandet är duktiga musikaliska hantverkare, konstnärer är de kanske inte men ibland behöver det inte vara så fräscht för att det ska vara ett schysst album och detta förtjänar definitivt ett högt betyg eftersom det kommer att gå väl hem hos dem som gillar den progressiva metal-/rockgenren. Bra skit helt enkelt.

HHHHHHH