Hazards of Swimming Naked
Take Great Joy

Det finns nog en hel del faror med att simma naken och det är kanske dessa som det australiska bandet fokuserar på, man kan aldrig riktigt veta med tanke på att deras musik är instrumental så man får själv sätta orden till musiken. Men denna gång har de en isländsk vaggvisa så vi får faktiskt lite sång, på isländska. Men det bandets fans nog helst av allt vill veta om det var värt de nio långa år de fått vänta sedan förra albumet, om de fortfarande kommer ihåg bandet. En lång skapandeprocess kanske man kan säga att de haft.

Instrumental rock, post-rock, lite filmisk kanske. Storslaget, litet, mäktigt, tungt, finstämt, ett album som har det mesta – precis som man vill att det ska vara med den instrumentala rockmusiken. Dessutom är produktionen stark, speltiden känns väl även den ganska sansad, överlag kan man inte säga annat än att de gjort ett bra arbete med detta album. Till och med digipak-förpackningen är flott och man får faktiskt känslan av att det är ett album som de lagt ner ganska mycket möda på.

De må ha lagt ned en del möda på sitt album men så fantastiskt är det inte, jag tycker om den isländska vaggvisan som de gjort riktigt snygg, sången är riktigt fin dessutom. Annars är väl det inledande spåret också bra, annars känns spåren ganska stela och inte så speciellt fängslande. Det är välgjorda spår men inget som sticker ut och jag skulle nog vilja påstå att det finns betydligt mer spännande band i genre, dock kanske ingen med lika bra namn.

Så för den som inte oroar sig för farorna med att simma naken kan detta säkert vara en riktig hit, den som gillar bandet kommer onekligen göra det men frågan är om de anser att det var värt att vänta nio år på. Men visst kan det vara ett album värt att kika lite närmare på, speciellt om man funderar på lite simmande – då kan det ju vara bra att känna till farorna.

HHHHHHH