Band:
Rute Fevereiro - Vocals and growls
Bruno Santos - Guitar
Fernando Barroso - Bass
Fernando Campos - Guitar
Pedro Antunes - Piano, Keys and Orchestrations
Bruno Guilherme - Drums
Discography:
Moonlighting The Dreamer (EP 2005)
Dark Rising (2012)
Guests:
Info:
Recorded, mixed and mastered by Fernando Matias at the Pentagon Audio Manufacturers
Album cover by Phobos Anomaly Design
Released 2019-05-24
Reviewed 2019-06-01
Links:
enchantya.com
myspace
youtube
reverbnation
inverse records
Kvinnofrontat är det, det bjuds också på en del vrålande – stilistiskt är det väl ganska mycket som senast. Gotiskt, lite symfoniska och progressiva undertoner, bra produktion. Jag skulle vilja påstå, utifrån att ha spelat en eller två låtar från förra albumet, att produktionen är betydligt bättre denna gång. Men som då tycker jag att de kunde skippa de mest extremmetalliska inslagen för de tillför ingenting. Den kvinnliga sången är bra medan vrålsången är skitkass, värdelös, usel och så vidare – det största sänket för detta album är helt klart extremmetallinslagen, de hade kunnat hoppa över dem. Annars finns det bra variation, hyfsat djup, bra melodier och så vidare – det är just den där vrålsången som sabbar lite.
Överlag ett positivt album, speciellt jämfört med föregångaren som var betydligt sämre. De har gått framåt på många sätt, dock finns det fortfarande mindre positiva inslag såsom vrålsången, en del extremmetallinslag och vissa ganska sömniga partier. Det känns dock som att det finns något här och om bandet träffar rätt finns potential för något speciellt – de träffar dock inte riktigt rätt denna gång, tavelträff kanske men inte så mycket mer. Det kanske var lite hårt för detta album är bra med bra låtar, en del riktigt vassa inslag faktiskt även om det också finns en del usla inslag. Därför tycker jag att man kan kalla albumet bra, den övervägande känslan är positiv, det finns en del snygga passager, refränger, melodier som gör det värt att lyssna på detta album.
Om de kan skala bort de mer ointressanta och rent av dåliga inslagen så har Enchantya mycket att erbjuda. De har en bra sångerska, en bra känsla för melodier, skapar musik med fin dynamik och så vidare. Känslan är att det hade kunnat vara bättre och att även om det är ett steg framåt så har Enchantya en bit kvar om de vill bli ett riktigt relevant och spännande band. On Light and Wrath är ett bra album som kommer att imponera på dem som uppskattade bandets senaste alster och antagligen också på många av dem som gillar gotisk metall.
HHHHHHH