Enchantya
Dark Rising

Female fronted metal, så etiketterade Massacre detta album bland mina musikfiler vilket förstås lockade till att spela detta album med tanke på att jag är stor fan av den typen av musik. Från Portugal härstammar detta band som alltså frontas av en kvinna, som tidigare återfanns i bandet Black Widow om det nu säger något. Ett band i vilket hennes medverkan lades på is för detta band som nu släpper sitt debutalbum, de har dock funnits sedan 2004 om vi ska tro pressinformationen. Dark Rising heter detta debutalbum som har ett ganska spännande skivomslag, ett som vittnar om progressivitet och eftertanke skulle jag vilja tolka det som. Så vad ska vi då säga om detta portugisiska metalband?

Progressiv gotisk metall kallas det, en etikett som kan tolkas som relativt träffande. De bygger låter lite grann atypiskt vilket betyder att de varierar sina låtuppbyggnader en aning. Sången varieras också mellan kvinnlig skönsång och vrålande, med ganska putsad ljudbild, ett band som låter ganska modernt får man väll säga. Inte särskilt tunga och egentligen inte särskilt dynamiska heller trots variationen av sångstilar. Det är sångerskan som sjunger både vrålen och skönsången, hennes skönsång är okej men vrålsången är ganska värdelös. Ett ganska långt album med en speltid på dryga timmen, inte överdrivet mycket variation över de tretton spåren heller och jag skulle nog vilja påstå att den som letar efter något spektakulärt bör nog leta någon annanstans.

Generellt sett ett ganska hyfsat album men ingenting som gör något större intryck på mig, egentligen ganska fantasilöst och ointressant. Vrålsången förstör allt eftersom den är riktigt dålig, till och med überpositiva farlighunden säger att vrålsången är dålig så då måste den vara usel vilket den är. I motsats till vrålsången är den mer vanliga sången relativt kompetent och låter bra men det kan inte direkt väga upp för den dåliga vrålsången. Kanske skulle de hittat en annan vrålare, eller kanske helt enkelt strunta i vrålsången då det känns som att de flesta band idag slänger in lite vrålande här och där bara för att det ska vara med eller något i den stilen.

Men det är inte bara vrålande som fäller detta band, de lyckas inte skapa skapa någon större dynamik och ingen av låtarna sticker direkt ut heller. Det finns potential här men bandet skulle behöva ändra på lite grann för att närma sig den, dels borde de avskaffa vrålsången eftersom den gör ingen nytta och sedan borde de skalat bort lite spår så att albumet blir lite mer kompakt vilket också skulle hjälpa den musikaliska dynamiken då man inte skulle hinna tröttna vilket man ganska lätt gör när man lyssnar på detta album.

En debut som inte gör något större intryck på mig, snarare skulle jag vilja kalla den intetsägande. Ett band som visar upp glimtar av storhet och potential men i stort lämnar Dark Rising mig totalt oberörd, kanske till och med en aning uttråkad.

HHHHHHH