Dream Company
The Wildest Season

The Wildest Season är det viktigaste i Dream Companys tretton år långa karriär, det är åtminstone så pressutskicket inleds. Bandet bildades som ett hyllningsband till Bon Jovi och de har under dessa tretton år hunnit göra över 600 konserter runt om i Europa. Nu släpper det italienska bandet sitt första album, de tyckte att det var dags att sluta spela andras låtar och komma ut på skivmarknaden. Jag undrar om det verkligen är ett speciellt bra drag rent kommersiellt, är man ett ansett coverband lär man ju kunna göra en hacka på att spela, sälja skivor är nog inte alltid speciellt bra business – speciellt inte idag. Dessutom kan man ju anse att det behövs lite fräscha idéer om man vill vara relevant som skivskapare och dessa är inte alltid så lätta att hitta vilket bevisas av albumen som släpps nuförtiden.

Dream Company spelar melodiös hårdrock av ganska klassiskt snitt, inspirationen från band som liknar Bon Jovi finns helt klart där men är ändå inte överdrivet påtaglig. Däremot kan det knappast anses som nyskapande musik, det är ganska välbekant stil och variation på albumets låtar. Vi får inga överraskningar skulle man kunna säga, det är ungefär det urval låtar som brukar finnas på liknande album och det känns väl inte överdrivet fräscht ur det stilistiska perspektivet. Men produktionen är bra, positivt att det inte är överpolerat som vissa genrekollegor kan vara, bra sångare tycker jag också att de har. Dessutom är speltiden sansad och albumet känns lagom långt i att man inte hinner tröttna på det, sådant är alltid positivt.

Medryckande och bra är det, låtarna med mer ös rycker med på ett bra sätt och känns väldigt positiva. Däremot är det kanske lite mindre kul med de lugnare låtarna som tenderar till att kännas aningen sömniga och sänker helhetsintrycket av albumet något. Kanske hade de kunnat skippa någon av de lugnare låtarna och satsa mer på de ösigare, men det kanske hade varit lite negativt för albumets dynamik – bättre sådana låtar hade varit att föredra. Det ska dock nämnas att dessa lite sömnigare låtar fortfarande är av god kvalité och inte är dåliga på något sätt, men de sticker inte direkt ut – egentligen är väl frågan om något på The Wildest Season sticker ut, jag är inte så säker på det.

Bäst är trio The Ghost, Land of Freedom och Love is Possession som kommer på rad, inledande Days in Blue är också en väldigt positiv låt som inleder albumet bra. Så det finns en del att tycka om när det gäller The Wildest Season men det är kanske inte ett alldeles lysande album trots några riktigt positiva inslag, det är nog mest ett album för de som är inbitna fans av den mer melodiösa hårdrocken. Ett kul album som jag definitivt kan lyssna på och tycka om, däremot är det svårt att överse med att det i genrens mördande konkurrens finns många album som är betydligt bättre. Det är dock ingen dum idé att kika lite närmare på The Wildest Season, chansen att du gillar albumet är nog ganska stor.

HHHHHHH