Silver Dust
The Age of Decadence

Silverdamm från Schweiz vaknade till liv 2013 då de också släppte sitt första album, nu fyra år senare är de tillbaka mer dekadenta än någonsin tidigare. Deras andra album kallas The Age of Decadence och det är ett tio spår långt album som avslutar med att bandet ber om förlåtelse men inte förrän efter domedagen. Albumet har ett lite mörkt tema och bildspråk, det ser spännande ut även om omslaget i sig kanske inte är det mest intressanta jag hört.

Lite gotiskt lite mörkt, ganska varierat, det hämtar inspiration från diverse källor och blandar det till sin gotiska stil. De sjunger både på franska och engelska och dessutom tycker jag att de har en egen ganska fräsch stil. Ganska fräsch produktion, hyfsat djup och framföranden. Tio spår med hygglig variation och de håller det dessutom ganska kort med en speltid på omkring 40 minuter. Det är en bra produktion helt enkelt, tilltalande på flera sätt.

Det är ett schysst album med schyssta låtar, kanske inget fantastiskt eller nyskapande. Det är en solid skapelse som fans av gotisk metall/rock kommer att tycka om. De gör inga direkta missar och albumet har väl inga direkta svagheter, men – det finns alltid ett men. Och det är att albumet inte heller har några direkta styrkor, låtmaterialet sticker inte ut eller glänser. Det finns ingen låt som fängslar mig, kanske är deras magiska liveshow deras starka sida och albumet är rekvisita för dessa.

The Age of Decadence är ett ganska tilltalande album men inget som sticker ut, inget som glänser. Schweizarna har en del att erbjuda, deras musik är välgjord och bra men deras nya album fängslar mig inte som lyssnare och i slutändan känner jag mig väldigt färdig med det nu när jag lyssnat ett par gånger och skrivit några rader. The Age of Decadence är ett schysst album, det får bli min slutkläm.

HHHHHHH