Dominanz
Let the Death Enter

Dominanz låter döden inträda när de sätter samman album nummer tre. Hittills har de väl inte direkt imponerat på mig, de har visat upp fina atmosfärer men inte direkt fantastiska album. Det står i pressmaterialet att senaste albumet Noxious fick 10 av 10 utav en viss metallsida, en som ganska ofta ger 10 av 10 – ett betyg som väl är samma som att få 5/7 från oss. Vi har givit båda föregångarna fyra poäng för att de låtit bra men egentligen aldrig riktigt fängslat oss, frågan är vad de har att komma med nu när de släpper sitt tredje album, har de lyckats addera bra låtar till snygg ljudbild? Snyggt omslag har de inte och om man ska använda det som riktlinje så är det väl samma som tidigare med tanke på att de inte haft flotta omslag tidigare heller.

Extremmetall är vad det handlar om, lite black metal, lite gotiskt kanske. Det är mörkt och stämningsfullt, mest vrålad sång men lite körer och klart också. Jag gillar väl inte direkt vrålandet som känns ganska trist. Snyggt producerat är det dock med ganska hänförande ljudbild, samtidigt är albumet stilistiskt ganska monotont vilket gör att det känns väldigt långt och kanske även händelsefattigt. Det är ganska mycket samma sak som på de två albumen som föregått detta, det kommer väl inte direkt med något som överraskar den som hört bandet tidigare. Det som också slår mig är att tempot är lågt och albumet tenderar till att kännas ganska segt, lite mer fart hade definitivt inte varit av ondo kan man väl påstå.

Inte ett överdrivet bra album, ganska trött och ganska tråkigt tycker jag faktiskt. Det känns som att inget händer när man spelar albumet, det tuggar liksom bara på från inledning till slut och när det väl tar slut känns det som att man inte kommit någonstans sedan det inleddes. Det är ljudbilden som är snygg, precis som tidigare, men man kan inte direkt säga mycket positivt om så mycket annat på albumet. Låtarna känns trötta och albumet som helhet monotont. Inte direkt ett album som fångar mig, snarare ett jag bara vill avsluta och som jag nu känner tacksamhet över att kunna lägga åt sidan.

Den som uppskattat Dominanz tidigare alster kommer nog säkert att bli lika imponerade av norrmännens nya skapelse, och den som inte tidigare hört dem eller brytt sig om dem kommer inte ha någon större anledning att kolla upp dem nu heller. Det är ett ganska ordinärt album som känns lite för segt och lite för trött för att dra nytta av den sköna atmosfären det målar upp. Dominanz kommer knappast att dominera i något musikaliskt sammanhang, de skulle behöva skapa bättre låtar om de vill skapa ett album som känns relevant.

HHHHHHH