Dominanz
Noxious

Dominanz nya album är skadligt kan man tänka sig, ett album som nu skall få se dagens ljus på bredare bas – det släpptes ursprungligen i slutet av 2014 men då fick inte vi det albumet men nu när de kommer genom ett större bolag har det funnit sin väg till oss. Det är deras andra album som följer albumet As I Shine, ett album som var okej men kanske inte riktigt nådde hela vägen fram för oss. Några år har dock gått sedan dess, så nu ska vi ta oss en titt på hur Dominanz har utvecklats sedan dess.

Musikaliskt är det extremmetall med lite melodiös och gotisk känsla, sången är lite raspig, ibland vrålande och ibland klar. Tempot är ganska lågt och musikaliskt är det lite halvtungt och mörkt. Snyggt producerat, kanske lite väl putsat för genren men det låter snyggt. Kanske inte jättevarierat över nio spår men jag tycker nog att albumet håller hela speltiden igenom. Ett kompetent utfört album helt enkelt.

Bra album, så mycket kan jag säga om det. Hyfsat dramatiskt och hyfsat intressant med hyggligt djup. Det stannar dock vid hyfsat, hyggligt och bra – inte superbra eller fantastiskt. Det känns lite för ordinärt, stilistiskt försiktigt kanske man skulle kunna beskriva det som. Jag tror att de som gillade bandets debut kommer att finna detta album ungefär lika tilltalande för i ärlighetens namn skiljer det inte speciellt mycket mellan dessa album vare sig kvalitetsmässigt eller stilistiskt.

Jag hittar ingen direkt favoritlåt på detta album, det är nio jämnbra låtar och det är ingen som faller utanför ramen. Ett solitt album, ett bra album men inget fantastiskt eller stilistiskt intressant – det fungerar att lyssna på en stund men det är nog inte något man lagrar i sin minnesbank över grymma album man hört i sitt liv.

HHHHHHH