Thunderbird
s/t

Åskfågel är tillbaka med ett nytt album, deras senaste tungviktare föll mig ganska väl i smaken och nu är det alltså dags igen för bandet som hellre hade levt för trettio/fyrtio år sedan snarare än idag. De använder sig av det gamla hederliga sättet att skapa musik som man gjorde på den tiden, inga moderna trickserier sägs användas. Nu bjuder de alltså på album nummer tre, denna gång är det ett självbetitlat sådant – ett album med ganska anonymt skivomslag. Ett album jag var tvungen att recensera eftersom jag fick betala i stort sett samma pengar som för att köpa ett album på grund av tullens nitiskhet, men så kan det vara och det var väl tur att Frankham som står bakom Thunderbird donerade en del stålar till oss för ett par år sedan, det täckte nog den kostnaden.

Sedan kanske det är dags att återvända till ämnet Thunderbird, ett band och album som kan beskrivas som klassisk hårdrock gjort på ett lite fräschare sätt, fräcka låtar men klassisk lite gammeldags ljudbild med klassisk hårdrockarsångare för att krydda hela anrättningen med lagom mängd nostalgi. Det är ganska varierat med dussinet låtar och relativt sansad speltid och låtar som är snyggt inspirerade av klassiska band men med egen prägel, jag tycker att de lyckas bättre med att skapa ett album som har en mer distinkt personlighet än de gjorde på det föregående albumet. Ett väldigt kul stiliserat album helt enkelt.

Kul album helt enkelt, riktigt bra faktiskt trots att det är skapat utan att använda sig av moderna digitala hjälpmedel men det skänker albumet en personlighet med en lite gammeldags ljudbild och även om flera låtar byggs på väldigt bekanta premisser så finns det en fräsch personlighet där som gör detta till ett väldigt underhållande album att lyssna på. Lång mening där. Lite dinosauriekänsla å ena sidan men också en känsla av att lyssna på något man inte hört för å den andra sidan, det är kul. Det blir definitivt en tumme upp för denna åskfågel och detta mycket trevliga album som består av ett helt gäng trevliga låtar men kanske att jag tycker att tredje spåret Star som har en snygg klassisk framtoning samt avslutande Vampire är albumets två starkaste inslag – det finns väl inga direkt svagare inslag.

Absolut ett av de bästa nostalgiskt framtonade albumen jag hört på ett tag, Thunderbird trycker definitivt på rätt knappar för att fungera. Med lite exponering har detta album och detta band alla chanser att lyckas riktigt väl, de gör helt enkelt det mesta rätt. Thunderbird är riktigt vasst och helt enkelt ett album som väger betydligt tyngre än sin föregångare.

HHHHHHH