Thunderbird
Heavyweight

Ett tungviktaralbum från ett band som lever i det förgångna, ett band vars medlemmar flytt över gränserna och finns spridda lite här och lite där i världen. Australien, Kanada, Storbritannien och Costa Rica tycks vara destinationer där bandets medlemmar återfinns. Det är kul hur man kan samarbeta över sådana avstånd och skapa musik på så vis. Denna åskfågels musik är ungefär lika nyskapande som skivomslaget på detta deras andra album men jag kan lova att fans av sjuttio- och åttiotalsrock kommer att dra på smilbanden många gånger när de spelar sig igenom albumets sexton spår.

Klassisk hårdrockmusik med bra driv och energi, hyggligt modern produktion och jag måste tillstå att vi får en schysst variation över alla albumets spår. Klassisk rocksångare och spår som nästan fungerar som en tidsmaskin. Det här baserar jag kanske främst på vittnesmål från andra med tanke på att jag inte är gammal nog för att bli nostalgisk till musik som denna – nåväl lite nostalgisk kan jag allt bli eftersom jag växte upp med liknande musik.

Visst kan man argumentera att de inte direkt bryter ny mark och bidrar med något som vi inte hört förr men jag kan inte förneka att detta är ett riktigt underhållande album. Riktigt bra faktiskt, väl värt att lyssna på och avnjuta och det bästa med detta band och deras musik hade ju varit om de faktiskt åkte runt och turnerade och lät fans höra deras musik på scenen för att det är trots allt där musik som denna passar allra bäst.

Run For the Border tillsammans med Dog och Heavy Weight är albumets höjdpunkter, det är déjà vu när den är som bäst men det är fortfarande déjà vu och jag tror att detta band och detta album trots allt passar bäst till herrar med grånande eller försvinnande hårsvall. En imponerande studie i klassisk hårdrock, hårdrock som den brukar och som man föreställer sig att den ska låta. Helt enkelt en riktig tungviktare.

HHHHHHH