The Sky and I
We Were Only Dreaming

Skyn och Jag, så kallar sig denna svenska akt som hamnat på mitt bort. Ett album som fått mig att vela lite fram och åter, fem poäng, fyra poäng, fem, fyra, fyra, fem, och det har egentligen fortgått under hela tiden jag arbetat med albumet. Ibland funderar jag om vi kanske bara drömde allt men albumet sitter i musikspelaren och snurrar just nu – spår tre för tillfället. Ytterfodralet som kanske är för en limiterad utgåva (det stod så på plasten i alla fall) är snyggare än häftets omslag, och det ser definitivt inte speciellt metalliskt ut trots att mannen med alter-egot Skyn och Jag figurerat i diverse metalcore-band.

The Sky and I bjuder på syntpop inspirerat av ett band vi faktiskt också recenserat här på Hallowed, Blaqk Audio som fick fem poäng i en recension 2012. Det är favoritbandet står det i den lilla info som följde med skivan och första singeln som släpptes i november kallas Blaqk is the New Blaqk och är en hyllning till nämnda band. Annars kan man väl höra inslag av klassiska syntpoppare överlag. Tempot är för det mest lågt och Andreas har väl en ganska typisk syntpopparröst som oftast passar ganska väl in i ljudbilden. En ljudbild som för övrigt är snygg, ett bra producerat album helt enkelt, och det har hyfsad variation även om jag kan tycka att det ibland skulle vara bra om tempot dragits upp lite. Det känns ibland som att det släpar sig fram lite väl mycket, spår fyra och fem tycker jag väl illustrerar den saken.

Överlag tycker jag att det är bra, fantastiskt vasst i de bästa stunderna och på gränsen till segt i de mindre lyckade stunderna. Avslutningen Everytime är min favorit, sedan måste jag också lyfta det sjätte spåret som också sticker ut i positiv bemärkelse. De första spåren är också snygga, så ni förstår kanske att jag velat lite om att ge albumet ett högre betyg. Den som sneglat på betyget redan kan dock konstatera att jag valde det lägre, mycket på grund av vad som händer i spår fem och att jag saknar något där tempot dras upp lite – det blir ett lite långsamt album och kanske att den där hitlåten som sitter som en pil genom ena ögat inte riktigt finns. Det skulle behövas något lite mer klämkäckt för att sätta pricken över i.

Mitt slutgiltiga intryck av detta album blir ändå att även om det inte är så bra att man tror att man drömmer så är det ett tilltalande album som definitivt borde kunna gå hem både här och där. Kanske att det är lite malplacerat i ett rockmagasin men vem fan bryr sig, vi har knappast brytt oss om konventionerna i alla fall. Därför kan jag bara konstatera att The Sky and I har satt samman ett snyggt album som definitivt har några riktigt fina höjdarögonblick – kan definitivt vara värt att titta lite närmare på.

HHHHHHH