Blaqk Audio
Bright Black Heaven

Råkade jag slå på Alphavilles klassiker Forver Young? Nej, det var det visst inte, men första spåret hade definitivt sina likheter. Varför i hela världen har jag fått den här skivan egentligen? Det är lite som De:Visions album 'Popgefahr' vi fick för några år sedan - det stämmer liksom inte alls in med Halloweds vanliga utbud av musik som vi recenserar. Missförstå mig rätt nu - jag klagar inte. Jag tycker den här skivan var riktigt bra och absolut en positiv överraskning (precis som 'Popgefahr') men jag är ganska säker på att Hallowed har en uttalad inriktning mot hårdrock, metal, punk, hardcore och andra liknande tyngre genrer. Denna synthpop är måhända bra, men jag vet inte hur mycket informativt jag kan komma med när det gäller genren.

Nåväl, vad jag kan göra är dock att beskriva vad vi får om vi lyssnar på 'Bright Black Heaven' och enkelt förklarat så är det snabb, medryckande synthpop med mycket elektroniska ljud och en hel del temposkiften. För mig som inte är fullt bekant med genren låter det lite som Daft Punk som någon håller på snabbspola framåt fast med betydligt mer medryckande melodier. Jag har svårt att se musiken passa på uteklubbarna där det är tänkt att man ska dansa eftersom det antingen går för fort eller skiftar för mycket i tempo, men på en utsåld Globen kan jag definitivt tänka mig vilka rysningar man skulle få med 13 000 hoppande entusiaster som sjunger med i låtar som första singeln Faith Healer och With Your Arms Around Me. Eller hur hela Stockholm skulle gunga när dessa 13 000 fans får tokfnatt och skuttar runt till Say Red.

'Bright Black Heaven' är Blaqk Audios andra album och bandet består av de två musikerna Davey Havok och Jade Puget som tydligen jobbat tillsammans tidigare med bandet AFI. Medan Davey Havok sköter sången står Jade Puget för samtliga instrument och kombinationen fungerar faktiskt riktigt bra. Både sång och musik låter riktigt bra och de fungerar dessutom bra ihop trots att de två skriver sina egna delar själva. Det låter äkta 80-tal om detta och 80-tals musik tror jag väldigt många erkänner som ett av de absolut bästa decenniumen inom popmusik. Det är åtminstone min ståndpunkt. Det är på 80-talet i princip alla monsterhitsen kom, de flesta av de bäst säljande albumen släpptes på 80-talet. MTV kom på 80-talet och revolutionerade musikvideon. Och det var dessutom här popbranschen insåg hur man tjänar pengar så du fick den perfekta kombinationen av välskriven musik och hitanpassning - innan det spårade ut. Nu kom visserligen inte 'Bright Black Heaven' på 80-talet men det låter tvättäkta 80-talspop om det men med en modern (bättre) produktion som gör att skivan ändå känns fräsch och spännande. Åtminstone tycker jag det.

Musiken byggs till största del upp av elektronik, så som keyboards, synthar och synthezisers men det finns en hel del dunka-dunka trummaskiner i det hela också och med största sannolikhet en hel del samplingar från i huvudsak 80-talet, men troligtvis även 70-talet och kanske lite 90-tal likväl. Skivan låter som en korsbefruktning av technons uteklubbsljud med progressiva metalens svårighet att bibehålla en rytm och en melodi genom sina låtar utan abrupta stopp, temposkiften och stilbyten mitt i ett snyggt parti - som bara för att det pågått länge nog i samma stil och därmed måste förändras. Sången å andra sidan låter riktigt mycket 80-tals smördiskosång i stil med namn som Limahl och den typen av radioskval.

Som jag sa i början har jag svårt att avgöra hur likt någonting annat aktuellt inom genren detta låter eller ej och hur kvalitén står sig i konkurrensen från genren, men i mina öron låter det riktigt intressant och bra. Jag stör mig lite på de många uppbrotten de gör i väl fungerande partier och att de inte följer upp dessa på ett sätt som gör att uppbrotten känns motiverade och fungerande. I övrigt tycker jag dock att det här var en riktigt fin överraskning från duon och jag lär nog spela den här skivan fler gånger i år. Men lägg noga märke till att det här inte är hårdrock så är ni för trångsynta för att ta till er annan musik är det kanske inte er kopp te riktigt (men om ni är så trångsynta har jag uppriktigt svårt att förstå varför ni läser Hallowed som måhända är en hårdrocktidning, men knappast riktad till den trångsynte). Starkt godkänt till Blaqk Audo!

HHHHHHH