Imaginary War
Replacing the Ghosts

Inbillat krig som ersätter spökena, jag antar att det är lite av en form av spökleasing för de som driver hemsökta byggnader som tar emot turister. Det kan förstås också vara ett debuterande tyskt syntpoprockband, en kvartett som återupplivar det klassiska syntpoppandet men som har sina rötter i en man som skakas av sina demoner. Men som väljer att bekämpa dem med musikaliska vapen och rekryterar således en grupp kompetenta soldater för att utkämpa sitt inbillade krig. Han har en gitarrist, en trumslagare och en anarkist besatt av syntetiska instrument värvade till sin lilla armé som vi bekämpa demonerna och göra sig av med, eller åtminstone byta ut, spökena. Det är premisserna bakom denna 52 minuter långa debut som utspelar sig under tolv kapitel, men vad kan vi förvänta oss, spänning a´la Dan Brown eller tristess a´la Liza Marklund? Det är frågan, kanske inget av dem.

Syntpop med rockinslag är vad det handlar om, riktiga trummor och gitarrer skapar ett lite mer “levande” ljudlandskap än hos många andra syntpoppare och jag kommer lite att tänka på norska superbandet a-ha när jag lyssnar till detta, för att ordvitsa till det på sämsta tänkbara sätt kan man kalla det för lite av en a-haupplevelse. Även bandet De/Vision som jag recenserade 2010 kommer i åtanke, kanske för att det är samma studio som mastrat dem men kanske också för att de påminner lite om varandra. Det är faktiskt än ganska stor variation över de tolv låtarna som erbjuds och produktionen är alldeles utmärkt, a-ha.

Jag tycker att Replacing the Ghosts är ett högklassigt album med riktigt fint flyt genom låtarna och allt framförs med en uppenbar självklarhet som få debuterande band visar upp. Låtarna är dessutom skönt trallvänliga och definitivt perfekta att exponera genom speltid i radio, medryckande till tusen. Sångaren är också bra och albumet är utrustat med ett flertal andningshål där tempot går ner och bryts av lite grann vilket gör att du aldrig faller in i den här lätt frånvarande känslan som brukar infinna sig när man lyssnar på likriktade album med lång speltid. Det är ganska engagerande helt enkelt och man finner sig gärna omedvetet nynnandes med i flera av låtarna.

Jag tycker speciellt om den inledande singeln The Tide Has Turned som är väldigt medryckande och stark med riktigt bra refräng och melodi, men egentligen gillar alla väldigt mycket även om den känns snäppet vassare än resten låtarna på albumet. Jag tycker dessutom att det inte direkt finns något att klaga över heller, albumet är starkt rakt igenom och aldrig känns det som att det blir ointressant eller segt trots att en del av spåren går i ganska långt tempo och kanske inte är så varierade som man kanske skulle önska. Det känns som ett genomgående starkt album som bygger på starka låtar och melodier som man gärna lyssnar på om och om igen.

Jag kan definitivt rekommendera Imaginary Wars debutalbum till alla som gillar att lyssna på bra musik.

HHHHHHH