Sunflower Dead
Coma

Coma heter Sunflower Deads nya album, ett album som följer deras hyllade It’s Time to get Weird som fick fem poäng av oss här på Hallowed 2015. Det nya albumet har kanske inte ett komatöst omslag, det har faktiskt ett lite halvroligt omslag och innehåller nio spår som får från Let Me In till Turn Away på 37 minuter. Det är bandets tredje album och de har hittills varit punktliga med att släppa album vart tredje år, och sedan deras tredje album har de fått en ny trummis och en ny bassist. Dessutom har de dumpat zombie-utstyrslarna och scenmakeupen för att fokusera på musiken – det kan ju förstås alltid vara ett vettigt drag, om det varit så att imagen påverkat kvalitén på låtskrivandet.

Det är modern hårdrock, tanken dras till band som exempelvis Korn och band som drar åt det hållet. Det är melodiöst, aggressivt, ganska tungt och hyfsat varierat. Bra sånginsats även om det kanske inte sticker ut jämfört med många andra band av liknande karaktär. Snygg och modern produktion, jag tycker nog att de bjuder på en bättre produktion än de gjorde senast och att de kanske tagit några steg framåt i jämförelse med nämnda föregångare.

Mycket positivt att ta fasta på med detta album men kanske att låtmaterialet inte är lika imponerande som på föregångaren, det fanns några riktigt vassa låtar på det album. Det finns inte lika många spännande låtar på detta album, kanske att det teatraliska med sminkning och så vidare faktiskt var positivt för deras musikaliska kvalité. Men det kan ju faktiskt bara vara på det viset att det fanns mer spännande bland de tretton spåren än det gör på de nio spåren på detta album. Inledande Let Me In är dock riktigt bra, annars är det väl inget av spåren som riktigt sticker ut – det är bra men inte iöronfallande.

Coma är ett schysst album och jag tror att man säkert kan påstå att den som gillat föregångaren kommer att finna detta album tilltalande. Det är väl inte direkt lika vasst som det förra albumet men det är ändå ett kul album som kan vara värt att kika lite närmare på, speciellt om du gillar den lite mer moderna hårdrocken/metallen. Det är inte ett album man hamnar i koma när man lyssnar, det är lite mer uppiggande än så.

HHHHHHH