Sonic Prophecy
Savage Gods

En sonisk profetia är vad vi tar oss an denna dag, det handlar om ett äventyr om barbariska gudar kanske inspirerat av de så-kallade metalgudar som vi ser upphissade på piedestaler lite då och då. Hyggligt skivomslag kan jag väl påstå men allt känns så typiskt heavy metal, både titlar och allt det där. Men så beskrivs ju deras mål som att de vill bygga vidare på de grunder som skapats av de gamla klassiska banden i genren, de vill bygga heavy metal för massorna. Och göra en bra liveshow och så vidare, allt som heavy metal-band påstår.

Variationsfatting tungmetall i ett evighetslångt album, allt jag tänker när jag lyssnar på detta album är: kan det inte ta slut snart? Speltiden tar närmare en timme, variationen är inte speciellt stor och det vi får är en lång samling heavy metal-låtar enligt formatmallen. Inget nyskapande eller nytänkande, hygglig produktion och med en sångare som känns ganska intetsägande och typisk för genren. Överlag känns allt ganska typiskt för genren och gillar man genren kan det väl tänkas att man gillar detta men kreativt känns det fullständigt innehållslöst och idélöst – bara som kopior av vad andra redan gjort före.

Inga dåliga låtar, det är faktiskt en del schyssta heavy metal-tongångar vi introduceras för när vi lyssnar på Savage Gods. Men då det inte direkt sticker ut och vi hört det så många gånger förr kan jag nog inte göra annat än att avfärda detta album som onödigt. Det blir speciellt uppenbart när jag inser att albumet aldrig verkar ta slut, det bara fortsätter och fortsätter som någon jävla duracellkanin och om det inte vore för att jag måste ta mig igenom allt för att skriva recensionen så hade jag stängt av för länge sedan när det tar slut åtminstone 20 minuter för sent.

Grådaskigt och tråkigt, fantasilöst och idéfattigt – det är vad jag tänker när jag lyssnar på detta album. Ett album som inte är vare sig underhållande eller imponerande, Savage Gods är ett album som endast känns meningslöst och segt. Kanske för er som gillar typisk heavy metal, som har Maiden som husgudar och så vidare, men för resten av oss finns det nog ingenting som lockar på detta album. Det blir papperskorgen för Savage Gods.

HHHHHHH