Band:
Bernd Wener - Vocals/Guitar
Ronald Senft - Bass
Ruben André - Drums
Discography:
Debut
Guests:
Info:
Recorded at Rama Studio Mannheim with Jens Siefert
Released 2018-02-23
Reviewed 2018-07-05
Ett album med tunga riff, doomiga passager, lite som klassiskt doom kan jag säga, det för tankarna till band som Black Sabbath och mer moderna band som Grand Magus eller Candlemass och många fler som kan beskrivas på liknande sätt. Det är inte ett speciellt långt alster med bara sex spår och en väldigt sansad speltid, vissa skulle nog kategorisera det som en EP. Inget direkt nyskapande, allt känns välbekant vilket många som gillar hårdrock skulle beskriva som positivt. Jag kan också i detta stycke nämna att det är ett hyfsat varierat album utan att falla utanför ramen någon gång.
Lite nostalgitripp men också med viss modern känsla, men knappast ett nyskapande eller fräscht album i den bemärkelsen. Det är dock ganska underhållande, låtarna är schyssta och jag gillar ändå vad jag hör, det låter bra. Bäst låter tredje spåret Narcotic Overthrow som jag tycker är riktigt flott, titelspåret som avslutar tycker jag också kan beskrivas som ett trevligt spår och en snygg avslutning. Det är ett album för den som inte är så imponerad av förändring eller nyskapande, den som vill att det nya inte ska vara speciellt nytt – det är ett album för den som gillar klassisk kraftfull hårdrock helt enkelt.
Lutar det åt att du känner dig intresserat utifrån liknande band, omslag och så vidare kan jag väl rekommendera att du kikar närmare på det. För om Black Sabbath, Grand Magus och allt vad de kan heta imponerar på dig, då kommer du att bli imponerad av vad Old Mother Hell har att erbjuda. Det är en schysst debut, ett album som inte kommer med något nytt eller spännande men som kommer med sex trevliga, tunga och massiva låtar.
HHHHHHH