Immortal Guradian
Age of Revolution

Är det revolutionens tidevarv vi ser, eller hör, när vi tar oss an amerikanska bandet Immortal Guardian och deras debutalbum? Det är inte direkt det snyggaste omslaget jag sett i mitt liv så det är väl tur att det handlar om det musikaliska där det verkar finnas en hel del att sägas som en kraftfull brasiliansk sångare, Guardian som ska vara kompetent när det gäller både gitarr och keyboards och ska kunna spela båda samtidigt. Det räknas dessutom upp massor av band de delat speltillfälle med och en massa sådant, men frågan måste väl ändå vara om de är något värt att kika närmare på.

Musikaliskt är det en del virtuoserier vi får ta del av och om tankarna dras mot sådana som den gode Malmsteen kan det inte påstås vara konstigt. Sångaren bjuder också på en del variation med allt från det vråliga till det mer klassiskt power metalliska – power metal är väl för övrigt den genrebenämning som känns mest träffande. Det är väl det storslagna, lite klämkäcka och allt det där vi får, dessutom kan man beskriva produktionen som bra – ljudbilden fungerar. Variationen är också den helt okej trots en hyfsat lång speltid, kanske mycket på grund av varierad sång och kanske också lite neoklassiska inslag. Däremot är det väl inte direkt nyskapande, allt känns ganska välbekant och det kan inte finnas många som påstår att detta band erbjuder något unikt.

Någon recensent påstod att detta är ett mästerverk, kanske huvudvärk. Jag tycker väl inte att detta är ett speciellt imponerande album, första gången jag hörde det tyckte jag att det kändes okej men jag bli allt mindre imponerad för varje gång jag hör det. Det är inga låtar som fångar mitt intresse, allt flyter mest ihop till en power metallisk massa som passerar ganska obemärkt förbi och innan jag egentligen ens noterat att jag lyssnat på det så är det slut på albumet och en lättnad över att få välja något annat infinner sig snabbt. Det är väl kanske inte så att det är så dåligt, det känns bara som att jag hört det förr och som att albumet inte direkt imponerar på mig.

Slutsatsen blir att Age of Revolution knappast är revolutionerande och knappast imponerar på mig. Det känns som ett tradigt album utfört av musiker betydligt mer kompetenta än resultatet visar, det är skickliga musiker men inte speciellt imponerande kompositörer.

HHHHHHH